tisdag 9 april 2013

Tindra jamar - Här får man vara ifred

Nu kanske någon tror att jag gömmer mig, men det gör jag inte. Det är ett strategiskt drag från min sida att lägga mig här uppe på skrivaren. För det första så ser jag ut över hela vardagsrummet och då är det lättare att få syn på den lilla odågan - Viska alltså.
För det andra så hjälper jag husse att få igång sagda skrivare, den bråkade nämligen lite med husse förut och vem är bättre lämpad att hjälpa till när något strular än en katt?
För det tredje så vill jag faktiskt umgås lite med husse, men han påstod att jag var i vägen hela tiden, så till slut lade jag mig här uppe och då klagade han inte.

Puh, äntligen får man vila i fred.

18 kommentarer:

  1. Vilket smart ställe du hittade att hålla utkik ifrån *tassen upp*

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamvisst är det. Man ser jamarbra härifrån.
      -Tindra

      Radera

  2. Ivägen???

    Han måste ha skojat med dig :)

    Carina och Gnestakissarna

    SvaraRadera
  3. Katter är UTMÄRKTA skrivar-fixare, kan jag lugnt säga. Philemon lagade min skrivare häromdagen och sedan dess har den fungerat perfekt, så han fick en hel sticks för sig själv som tack. Hoppas att din husse också visar sin tacksamhet på lämpligt sätt (med godis)?

    Förstår absolut att du tycker att Viska är jobbig - sådana är småungar, men lyckligtvis växer de upp och kan bli riktigt bra kompisar. Framför allt är de varma att ligga och sova hos!

    Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, då är ju Philemon ett utmärkt bevis på oss katters kunskap och välvilja. Fast jag fick förstås inga sticks...
      Jag har faktiskt funderat på att busa lite med Viska... Kanske.

      Radera
  4. Jag gissar att det tredje skälet väger tyngst? Det där ivägentjatet kan man bortse ifrån, anser jag. Tror det är något allmänt människor säger, för alla katter klagar på det. Men du har ju löst situationen galant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så är det ju förstås. *rodnar* Människor är verkligen knäppa som alltid klagar på oss katter. Men visst kom jag på en bra lösning?
      -Tindra

      Radera
  5. Bra utsiktplatser får man ju ta till vara! Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, och jag vet ju hur ni uppskattar bra utkiksplatser.
      -Tindra

      Radera
  6. Jag förstår inte? Var i vägen? Ta du och fråga din husse hur han skulle klara sig utan er katter och utan er hjälp? Då kanske han förstår att uttrycka sig lite lämpligare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han skulle inte klara sig i fem minuter ens. Hm, kanske borde låta honom vara ett tag, så han lär sig att uppskatta oss katter.
      -Tindra

      Radera
  7. *Vara i vägen* Vad är det för ett ord, mjau
    Vi katter är väl Aldrig i vägen vad vi vet.
    Vi vill ju bara hjälpa våra tvåbeningar med saker dom inte klarar själv, *Fniss*

    Tass i tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan man verkligen undra. Otack är kattens lön när man försöker hjälpa till.
      -Tindra

      Radera
  8. Tänk att vi alltid skall få höra att vi är ivägen, en katt är aldrig ivägen! Bra utkiksplatser skall man vara rädd om.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt? Man tycker ju att våra människor borde ha lärt sig vid det här laget att vi aldrig är i vägen.

      Radera
  9. TYPISKT 2-benta att tjata om att man är i vägen när man försöker hjälpa till !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis och jag vet att jag inte är ensam om detta!

      Radera