Uschigt väder

Dagen började väl rätt så bra. Husse och jag var ute en snabb sväng och kollade träd och buskar. Passade även på att sluka ett par grässtrån som såg ensamma ut.

Kvällen var däremot ingen höjdare. Jag står vid dörren och trampar och jamar för att påkalla husses uppmärksamhet. Precis när han satt på mig selen så tappar han sin tändare i skallen på Snuffe. Vad är det för sätt att slänga tändare på sin stackars katt?! Det är som jag alltid har sagt; dumma stinkpinnar!

När vi kommer ut så får jag en smärre chock. Det är inte bara tändare som trillar ner i skallen på katterna idag. Det bara vräker ner massa otäckt vitt från himlen också. Men då jag är en beslutsam katt så fortsatte patrulleringen.

“Hutter, darr, burr, frys, skak…”

När jag kommer till cykelstallet så smiter jag in under buskarna för att invänta bättre väder. Det funkade inget vidare. Husse blev grinig och började rycka i kopplet. Nu får man inte ens vara filosofisk ifred längre. *fnys*

För att vår promenad inte skulle vara helt bortkastad, så jamade jag åt husse att fota våra spår i snön. Det kan vara bra att ha ifall vi går vilse nån gång. Då kan vi skicka bilderna till polisen som kan spåra oss. Bra va?

“Så polisen kan spåra oss.”

“Det uschigt och blåsigt ute var
jag ej under busken fick stanna kvar.

Rastlös husse drar mig ut
nu det var på lugnet slut.”

-Sippo, katt med uschig päls.

Stöd Gustav-fonden.

Funderade igår på att starta en samlingsfond för Katten Gustav. Jag tyckte lite synd om honom då han inte fick vara med och leka med Piff & Puff. Fast på sätt och vis är jag glad över det, för dom verkar mjaousan i mig vara lite tokiga i skallen.

Fast i dag läste jag att han fått njuta av vitfisk, som han gillar så mycket. Så jag antar att fonden får läggas på is tills vidare. Kanske starta en "friskt jamat, hälften vunnet" -fond för nervösa katter. Då skulle jag anställa Chinook som förste sekreterare. *hehe*

Min nosologiska utredning om trädnappning har stått stilla i dag. Jag har haft så mycket annat att göra. Som att sova exempelvis.

Dumpad två gånger

Morgonen började med att husse sprang runt och började plocka och ha sig. Blev lite orolig, för det kan nämligen innebära allt mellan storstädning, vilket förvirrar en stackars katt, eller att det är kattnappning till sticktanten på gång.

Fast den här gången var det inget av det. Husse skulle bara plocka fram en gammal dator som han skulle lämna in. Jag ställer mig då vid dörren för att följa med husse till bilen. Men innan jag hinner sätta ut tassen så slänger han igen dörren mitt framför nosen på mig. Jag hade blivit dumpad. Snacka om fräckt.

“Akta min nos, husse.”

Så jag fick ta saken i egna tassar och rev ner lite prylar på golvet. Man måste ju liksom markera. Sätta gränser, som människorna säger.

När husse kom hem så jamade jag ut honom efter noter. Man lämnar inte sin katt så där bara utan vidare. *fnys* Husse satte ner en kasse på golvet med saker i. Men eftersom den inte innehöll kattsaker, så fick den helt enkelt vänta tills jag fått min promenad.

Min nosologiska utredning fortsätter. Vi gick en sväng runt husknuten igen för att kontrollera eventuella ledtrådar efter trädnappningen. Den här gången så jag spår efter brumbrummisar. Detta stärker misstankarna om ekologisk utresning, eller vad det nu heter.

“Spår efter förövarna.”

Kvällen blev också helt fel. Husse smet iväg på en långpromenad utan mig. Jag blev förjamat ilsken och vankade av och an innan han kom hem igen. Då jamade jag ut honom igen och förklarade att jag bara var orolig för att han skulle gå vilse. Det blev en promenad till för husse. *hehe*

Konstigt väder och utredningen

Dagen började med sol och kvittrande mumsbitar, men sedan så slog det om och blev mörkt och trist. Detta gjorde ju att undertecknad blev lite fundersam på om det var någon idé att gå ut.

“Ett säkert vårtecken?”

Efter en snabb överläggning med mig själv, konstaterade jag att en patrull var nödvändig. Både för områdets brunnslock och för alla trädnappningar som skett i området. Då kom chocken. Precis när jag kommit runt min husknut, så märker jag att något är fel. Det saknas en hel skog ju! Inte bara ett enstaka träd, utan en hel djungel!

“Vem har trädnappat en hel skogsdunge?!”

Jag bestämde mig för att genast företa mig en nosologisk undersökning av området. På grund av all dum snö och kalla vindar, så hade spåren redan kallnat.

“Agent Sippo nosar vidare efter spår.”

Det underliga var ju att träden som var kvar där skogen tidigare stått, var just dom som var markerade. Detta gör mig lite fundersam eftersom det tidigare var markerade träd som försvann.

Men nu tror jag att jag nosat upp ett spår. Visserligen leder det mig åt ett helt oväntat håll, men jag måste följa min nosologiska instinkt. Det var med sorgset hjärta jag insåg att husse nu var min främsta misstänkte.

“Min nosologiska instinkt leder mig fram.”

Det var ju i höstas som min kära husse nästan slog ihjäl sig efter att ha brakat rakt in i träden som tidigare stod på platsen. Detta måste ju givetvis uppbringat ett sådant fruktansvärt hat från husse, att han helt enkelt halshögg hela skogen.

Jag misstänker att han även trädnappade dom andra träden för att förvirra mig. En annan teori är att han vill hugga ner alla träd för att jag inte ska fästa mig för mycket vid dom, utan tillbringa mer tid med husse. Hmm, undra om han har något att göra med Masken Börje’s försvinnande. Jag måste fundera vidare på hur jag ska fortsätta med utredningen.

Husse löper amok!

Han har blivit totalt bäng i bollen. Nu får inte ett löv, grässtrå, stenar, pinnar och förvirrade gäss, vara ifred. Han springer runt med sin blixtrande måbiiiltelefon och fotar allt han ser. När inte ens vägskyltarna får vara ifred, då måste jag sätta ner tassen. Fast ibland blir det rätt roliga bilder.

“Ehum, hur gick det där till då?”

Som om det inte räckte med att han fotar allt i sin närhet, så sätter han sig i brumbrum och sticker iväg utan ett ord. Han var borta jättelänge och när han kom hem så berättade han att han tagit jättemånga bilder ute i skogen. Hur hyggligt var det att sticka till skogs utan mig?!

Fast å andra sidan hatar jag ju att åka brumbrum…

Annars händer det inte så mycket. Utredningen om trädnappning fortsätter. Jag försökte släpa in en par fjäderflaxare till förhör. Men husse skrämde så klart bort dom. Nästa gång ska jag ta med mig ett foto på en nyvaken husse. Då dör dom av chocken.

Tass på er alla.

Inget spanarväder alls

Usch, fy och tvi! Jag hade tänkt att fortsätta min utredning angående trädnappningen idag. Men ovädret gjorde att jag drog åt mig morrhåren lite. Det vräkte nämligen ner massor med vitt! Jag som trodde att vi skulle få vara i fred från det vita nu. *fräs*

Egentligen är det husses fel. Om han hade hållit sig hemma istället för att vara ute och springa i skog och mark, så hade vi kunnat ta en avslappnande promenad. Nu fladdrade han istället runt vid någon slottsruin och höll på att slå ihjäl sig. Undra hur jag skulle trivas som slottskatt. Husse kallar mig ju redan för "Hans Kungliga Majestät" fast jag jamar en smula sarkasm...

Jag misstänker brott

Min ofelbara nosologiska nos, har upptäckt något fruktansvärt. Det var när jag passerade en av mina många platser där jag brukar stanna till på promenaden, som jag snabbt insåg att det var något som inte stämde. Som vanligt så tar det ett tag innan man märker det mest uppenbara. Det har varit en trädnappare i farten!

“Så här ser brottsplatsen ut.”
	“Här är det förmodade offret.”

Jag misstänkte redan från början att det var något underligt med dom underliga markeringarna. Man ska lite på instinkten, det sa alltid mamma, eller om det var husse. Hm.

Jag försökte starta en utredning, men blev snabbt motarbetad av husse som stod och drog i kopplet. Det blev inget vidare förhör. Det enda jag fick ur kräket var “krax, krax, KRAAAX (vingflax) krax.”

“Den misstänkte. Herr Fjäderflax.”

Jag ska vid tillfälle starta en fullständig kattologisk undersökning. Detta är ett brott som måste klaras upp. Vad ska jag annars klättra upp i? Fast först måste jag samla kraft.

“Jag måste samla kraft inför utredningen.”