Vaknade runt 5-tiden på morgonen och roade mig med att slita i persiennerna. Jag ville så gärna titta ut på soluppgången, det är mysigt tycker jag. Tyvärr uppskattar inte husse mina tilltag utan brukar skälla och kasta kuddar på mig. Är man inte snabb nog, så får man garanterat en toffel i skallen. *fräser*
Jag förundras alltid över husses smidighet när han ramlar ur sängen. Vi katter kan ju inte ramla. Husse som var lite smått groggy så här på morgonkvisten, hostade upp lite dunfjädrar från kudden och satte sedan igång och skälla på mig. Då jag inte gjorde någon större ansatts till att flytta på mig, så började han sätta kurs mot fönstret. Han såg minst sagt mordisk ut, min husse
Precis när han var på en armlängds avstånd, skuttade jag ner på golvet och sprang ut i köket. Där satte jag mig tillsammans med Snuffe och påpekade att matskålen var tom. Då gav husse upp och klädde på sig. (tack och lov, våra kattögon är känsliga)
Efter att fyllt matskålar, fixat kattlåda och lite annat, så satte han på kaffe till sig själv. Jag fattade inte riktigt varför. Nu var ju vi mätta och belåtna och ville vila lite på maten. Husse svor ett par ramsor och förbannade allt möjligt. Då vände vi på svansen och la oss i husses säng. Den är verkligen skön att sova i. *purrrr*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar