söndag 5 april 2009
Trädklättring
Fin utsikt
I dag kunde jag bara inte låta bli. Det var när vi smög runt i min skog som jag såg ett sånt lockande träd. Plötsligt så hade mina tassar fått eget liv och tagit mig jättehögt upp i trädet. Husse hann precis stoppa kopplet innan jag snodde in mig i ett par grenar. Sen stod han där nere och visslade och lockade på mig. Men jag bara njöt av utsikten.
“Tyvärr ser man ju bara svansen på mig.
Men det är jag kära vänner. Jag lovar.”
Husse hade även en rejäl filmsnutt när jag klättrade runt där uppe. Men det blev något fel på den, så han tog bort den. *mutter* Förresten har det bara varit kallt och blåsigt i dag. Typiskt nog så tog husse på sig sin tunna sommarjacka…
Så har jag fått klorna klippta också. Normalt brukar jag sätta mig i motvärn. Men den här gången var dom så långa att mina trampdynor inte nådde golvet…
lördag 4 april 2009
Fullt upp och överfallen
I dag har det gått precis hela dan, som människor brukar säga. Morgonen började något förvirrat då husse ramlade ur soffan klockan jättetidigt. (04:30) Vi katter vad ju glada för det innebar ju en tidig frukost. Trodde vi i alla fall. Husse vägrade nämligen ge oss mat för det var “för tidigt” som han sa. Var väl inte vårt fel att han vaknade för tidigt? Ska vi bli lidande för det? Efter mycket jam från min sida, så blev det en snabb frukost och sedan promenad.
“Här kollar jag cykelparkeringen efter
misstänkta cykelnappare.”
Då solen sken så fint så passade jag även på att noggrant kontrollera omgivningen efter Masken Börje. Måste tyvärr meddela att han fortfarande är saknad. Fast med tanke på solen och värmen i dag, så var det nog lika bra. Annars skulle han sett ut som en torr pinne.
“Börje!? Ho-ho?”
“Husse påstår att jag blev smutsig när
jag rullade runt i gräset. Smutsig, jag??”
Promenaden tog väl någon timme. Det sa i alla fall husse. Han påstod nämligen att han höll på att svälta ihjäl. Det hade jag lite svårt att tro på. *sneglar på magen* Ajje, vad slåss du för?!
Det skönaste var när husse satte sig på parkbänken utanför huset. Jag höll som bäst på att nosa runt i buskarna, då jag tyckte husse såg så ensam ut på bänken. Alla andra djur umgås ju parvis nu på våren. Tur att jag är en sån snäll och förstående katt.
“Du, husse. Det är ingen fara.”
“Jag finns hos dig hela tiden..”
*kurr, kurr, kurr…*
“Hm. Hörru, har du godis här inne eller?”
Efter en stund så gick vi in igen. Min plikt som säkerhetskatt och vän till husse, var för stunden slutförd.
Det var på eftermiddagen som det hände en lite otäck sak. Husse såg lite lömsk ut när han tittade på mig. Men jag tänkte att vi hade ju så fin kontakt på förmiddagen, att han skulle ju aldrig kunna göra mig något. Mjaousan, så fel jag hade.
Husse överföll mig nämligen med någon äcklig smörja som han sprutade i nackpälsen på mig. Jag förstod genast att jag blivit besprutad på samma sätt som Gustav blivit flera gånger på sommaren. Dumma husse… Bäst för honom att det verkligen funkar mot såna där fästingar och annat otäckt. Annars ska han få…
Jo, här försöker då undertecknad katt inspektera cykelparkeringen. Men den som byggde den, tänkte då inte mycket på oss katter.
fredag 3 april 2009
Nosologi – del 2
I dag har jag verkligen fått använda mina morrhår och nosologiska kunskap.
Det började egentligen i går, då jag tog en kvällspromenad vid garagen. Jag såg nämligen en massa konstiga insekter och jag vet inte vad, som man annars inte ser. Tyvärr så stördes jag konstant av husses tjatande på att vi borde gå in. Efter en timme så gav jag upp och vi flyttade oss någon meter innan jag sittstrejkade igen. Det var viljornas kamp, och jag segrade. Husse stannade ute med mig ett tag till innan vi gick hem. Men jag lovade mig själv att jag skulle återvända morgonen därpå.
Ungefär vid klockan tidigt jagade jag upp husse ur sängen. Snuffe hjälpte också till genom att slita i persiennerna. Han har varit en riktigt duktig elev. Problemet är att det är fortfarande jag som får skulden fast det är han som sliter. *mutter*
Först drog jag med husse till samma plats som igår kväll. Men nu fanns det inga roliga insekter där. Jag beslutade att vi skulle ta en runda runt garaget för att kontrollera färgen på väggarna. Det var då jag upptäckte lite saker. Bland annat gräsfläckar.
“Min ofelbara nos hittade detta.
Fläckar med gräs=Gräsfläckar. Eller?”
“Vad i hela Fräslunda?! Det otäckt vita har
kommit tillbaka. Spring husse. Spring!”
Efter en närmare nosologisk undersökning, så konstaterade jag att det inte var något farligt. Bara något skräp som människor har kastat i buskarna. Puckon!
“Passade även på att kontrollera områdets
lyktstolpar. Har hört att vissa av dom kan
bli lite på lyset.”
På kvällen drog jag med mig husse på ytterligare en promenad. Den här gången gick för att kolla andra sidan av området. Självklart tog jag ett kortare träningspass i min skog. Men det verkar ha blivit en faslig trängsel där nu. Det luktar både det ena och det andra. Tror jag måste trappa upp patrulleringen i skogen lite. Får kanske sätta upp en skylt eller nåt.
“Här kontrollerar jag min skog.”
Efter avklarad skogspromenad så tänkte jag faktiskt att jag skulle pröva Gustav’s träningspass. Rullade ett par varv för att liksom kolla läget.
“Hm, hur var det han sa nu då?”
“Var det vänster-höger, eller tvärtom?”
Jag kände mig väldans nyttig när jag körde mitt pass. Efteråt så var det dags att gå hem och äta och vila lite inför helgen. Vem vet vad som kommer att hända…
torsdag 2 april 2009
Min award
Okej, bättre sent än aldrig. Jag har ju haft så mycket att göra att jag helt enkelt inte hunnit hämta den. Men nu så…
Ett tacksamt mjaou till Chinook & Cherokee för den fina awarden.
onsdag 1 april 2009
I går kväll…
Oj vad jag har sprungit ute mycket i dag. Det har varit jätteskönt med en stor värmande sol. Det var faktiskt så varmt att husse började låta som en trött skällis. Fast med tanke på att han bar kläder för kallare klimat, så förstår jag honom.
“Om jag gömmer mig bakom grästuvan
så kanske jag får vara i fred...”
“…eller inte. Men fota på då. Ser den här
posen bra ut?”
I går så lurade jag husse att gå en annan väg när vi promenerade. Det slutade med att vi hamnade långt ut i det husse kallar “obygden” och består mestadels av träd, stubbar och en massa underliga kryp. Värst var nog alla skällisar vi mötte. Oj vad dom glodde på oss.
“Hur svårt kan det vara att följa vägen?” 1)
Husse blev lite orolig att vi hamnat fel och inte skulle hitta hem. Då plockade han fram sin blixtlåda/telefon som tydligen även har nåt som kallas GPS. Med hjälp av den skulle vi hitta hem igen. Problemet var bara att det spelade ingen roll åt vilket håll husse pekade med den. Norr verkade på något underligt sätt alltid finnas rakt framför oss.
Husse började svära och slå på telefonen. Jag jamade att det inte var någon fara, då jag visste exakt vart vi var och vilket håll vi skulle gå åt. Men han var så upptagen med att skälla på telefonen att han struntade blankt i mig. Då blev jag lite purken och började tassa i väg på egen tass. Hur kunde han ifrågasätta min nosologiska kunskap!?
“Men husse, jag vet precis vart vi är
och vart vi ska. Följ min nos bara.”
Det krävdes en hel del överjamning och slitande i kopplet innan jag lyckades lotsa virrpannan åt rätt håll. Lite pinsamt blev det när jag gjorde en avstickare in på en okänd tomt för att gömma mig för en stor skällis som smög efter oss. Annars var det inga större bekymmer att komma hem igen.
1) VARNING! Jag är utbildad stunt-katt med kunskap i att undvika brummisar. Otränade katter rekommenderas INTE att vistas mitt i gatan. Det kan leda till otrevliga fall av döden.
-Sippo, commando och stunt-katt.