Det är med svaga tassar jag skriver dagens blogginlägg, det har nämligen skett något fruktansvärt här hemma. Tjejernas mathink var helt tom. Det fanns knappt mat till en av dem. Givetvis hade jag ingen lust att dela med mig av min mat, så jag frågade jag husse rakt ut: "Husse, är vi utan mat?"
Jag förväntade mig såklart en reaktion från husse där han skulle brista ut i gråt och säga att han var en fruktansvärd husse som inte hade ordnat mat Tindra och Viska. Så måste det ju vara, eftersom hinken och plastbyttorna var tomma. Var detta slutet för vår familj? Skulle vi hungra ihjäl nu?
 |
| En fruktansvärd syn, som ingen katt borde behöva se. Någonsin. |
Jag insåg snabbt att något måste göras och jamade till husse att han skulle släppa ut mig, så att jag kunde jaga efter mat åt dem och ta med hem. Sist Viska var ute på egen tass, så var hon ju borta i fyra dygn. Men på vägen till dörren så reagerar jag på en jättestor kattong som står i hörnet. Jag blev lite fundersam, för att husse hade nämligen plockat ur all kattsand för över två veckor sedan, så varför fanns kattongen kvar? Och varför var den vänd emot väggen?
Jag bökade och nosade lite och till slut hittade jag det. En oöppnad tiokilos säck med kattmat! Det var inte frågan om några svåra tider. Det handlade bara om att husse plötsligt blivit utseendefixerad och därför skulle svälta tjejerna. Och mig med! Det är nämligen inte bara Tindra som får svälta, utan hela familjen, utom husse såklart, har blivit satta på diet!!
