Vilken Underbarrrrrr dag

Stort mjaou, kära vänner. Nu flyger det omkring fjädrar och kvastar till höger och vänster. Husse som är lite rädd för kvastar, gömmer sig bakom gardinerna.

Vi var ute och sträckte på oss lite, och njöt av det varma vädret. Jag kände mig ovanligt gosig och höll mig nära husse hela tiden. Jag stod som bäst och nosade på en buske, då han petade mig på svansen. När jag vände mig om så hade han godis i handen! Nu fick man inte bara njuta av skönt väder och doftande natur. Nu fick man godis serverat också. Vilken underbar dag för mig. Självklart så visade jag mig från min bästa sida och ställde mig vackert på baktassarna. Det brukar alltid uppskattas av husse.

“Åh så skönt att bara kunna sträcka på sig.” *purrrrr*

På vägen till mitt skogsbryn så såg vi flera människor sitta och njuta i solen. Plötsligt verkade det också finnas andra katter överallt. Men det var bara jag som gick lydigt bredvid husse. Alla andra fick minsann hålla sig på balkongen eller vara fastkopplade vid huset. Då hör jag två människor tala om mig. Dom tittade intresserat på mig och var så imponerade av att jag gick bredvid husse. Fast när den ena sa att husse hade “pli på katten” då fick det vara nog. Jag stannade demonstrativt och vägrade flytta på mig. Husse blev tvungen att böna och be. Det gäller att visa vem som egentligen bestämmer.

Inne i skogspartiet så nosade jag runt efter lite gott att äta. Det verkar nämligen som om någon använder stället för att dumpa mat som dom inte vill ha. Väldigt underligt. Här krävs nog en undersökning.

För att jag inte skulle börja tugga i mig allt inom synhåll, så plockade husse fram ännu mer godis. Nu var det dags för konster igen.

“Men vad är det jag ser? En godis!”

“Snart så…”


“Jag har den, jag har den…”

“Jamen släpp nu då. Annars biter jag dig i fingrarna ju.”

Fast trots både godis och konster, så kunde jag inte låta bli att undersöka en lövhög som luktade lite underligt. Det visade sig ligga en liten bit mat där. Jag tyckte det var synd att bara låta den ligga där och ruttna, så jag började smaka på den. Då sa husse ifrån och menade att det var någon annans mat. *mutter*

*sniff, sniff* *nos, nos*

På vägen hem så råkade vi på grannkatten. Jag var på så bra humör att jag bara ville gå fram och hälsa på henne. Fast hon verkade så nervös att jag struntade i det.

Så råkade vi ut för en mamma med sitt barn. Då började undervisningen;
”Vad säger katten? Mjaaaou!”
”Vad säger lilla kissemissen?”
”Mjaaaaaou…”

Det var en väldigt nöjd Sippo som tassade hem på lätta trampdynor. Inte hade bara fått njuta av fint väder och godis. Nu hade man även blivit inkallad som läromedel. Räknar med att få ersättning kring jul.

Vilket oväsen och Börje

Var ute på patrullering när jag hörde ett fasansfullt vrålande. Det var en brumbrum som åkte runt i området med en stor järnskopa som mun. I den hade brummisen en stor sten som den spottade ut vid infarten till området. Sedan åkte brumbrummen iväg och hämtade ännu en sten som den spottade ut på andra sidan av vägen. Jag förstod då att det var mina protester som hade börjat göra verkan. Äntligen skulle området bli katt-säkert. Det var verkligen på tiden.

På eftermiddagen jamade jag upp husse ur soffan för ytterligare en sväng i området. Som vanligt svarade han med diverse kränkande tillmälen och så kom den obligatoriska kudden farandes. *fnys* Tur att han siktar så illa, annars skulle jag fått den i ögat. Jag gick som bäst och luktade på gräset då jag såg något fruktansvärt. Masken Börje. Totalt mosad. Jag kastade mig ner bredvid honom och jamade för fullt; “Nej Börje, lämna mig inte!” Det var först efter en stund jag insåg att det inte alls var Masken Börje. Det var grannmasken Håkan. En väldigt otrevlig typ har jag hört. Spelade tydligen musik hela nätterna. Till slut fick Börje nog och flyttade till andra rabatten vid kortsidan av huset.

På vägen hem så stannade jag till vid dom lokala brunnslocken för att kontrollera hållfastheten. Den kunde förändrats under det vita täcket ju. Men jag kom snart fram till att allt var som vanligt.

“Inget att rapportera. (slurp, slurp)”

Så fick vi katter lite extra gott när jag kom hem. Husse hade gömt undan en burk med mjukmat. Han brukar ge det vid festliga tillfällen. Snuffe vägrade blankt att äta det, så då fick jag allt. Undra hur min mage kommer att må i kväll.

Fjädrar också!

Inget vidare väder i dag, det jamar jag bara. Tog med husse ut på morgonen för att lufta pälsen. Då slog det mig att jag precis avinstallerat min varma päls “fluff 7.0” för att det började bli så varmt ute. Jag var tvungen att kompensera för den kalla blåsten genom att vrida min nos 17,7mm syd-sydost med nordlig riktning för den ostliga vinden. Då blev det genast bättre.

På vägen hem så hittade jag något intressant i ett par buskar. Var ju genast tvungen att undersöka det hela lite närmare. Men då började husse protestera för att han frös. *mutter*

“Vilka konstiga fjädrar husse. Det här
måste komma från en sällsynt fågel.”

Han nämnde även någon om påskfjädrar, men jag tror att han bara lurades. Han vill ha berömmet för att ha hittat en sällsynt fågel, helt för sig själv. Men jag ska minsann visa vem som jamar sist…

Brummisar invaderar

Hjälp, hjälp! Hemska brummisar har invaderat mitt revir nu på morgonen. Det bara kryllar av dom. Det är komplett livsfarligt för en stackars katt att bara ta sig över gatan. Vi lyckades ta ett foto på en av bestarna, när den stod och sov.

“En ryslig brummis.(rys, skak)”

Plötsligt så började brummisen och hans kompisar att vakna till liv. Det blev ett fasligt vrålande på bestarna. Jag blev lite rädd och gömde mig bakom husses ena ben. Så tittade jag fram mellan benen på husse och jamade ut brummisarna efter noter. Då åkte dom iväg!

På kvällen tog vi ytterligare en promenad. Våren är verkligen på väg. Det luktar mumsigt gräs överallt. Inte det endaste vitt i sikte. Husse försökte föreviga våren genom att fota en “knopp” på en trädgren. Tyvärr så hade husse och grenen diverse kommunikationsproblem. Han sa åt grenen flera gånger att sluta röra på sig, men den ville inte lyssna. Visst inte bara vi katter som flyr blixtlådorna. *hehe*

“Till slut så fick husse sin efterlängtade
bild på knoppen.”

Så mötte vi en tvåbening som tyckte jag var söt. Det fick hon pluspoäng för. Men så kallade hon mig för “han eller hon” och då blev det minus. Slutligen frågades det om jag gjorde ifrån mig utomhus. *fnys* Men husse förklarade att jag bara gör det på lådan. Innan vi gick in så satte vi oss en stund på vår parkbänk i solen. Det var riktigt mysigt att ligga bredvid husse.

“Min parkbänk.”

“Bäst att även kolla träväggen också.”

Mums!

Noselinos…

Min nosologiska undersökning av området fortsätter. Det är inte helt lätt nu när det börjar springa runt diverse olika maträtter i buskarna. Men jag gör så gott jag kan.

Bland annat hittade jag något väldigt underligt när jag nosade runt min skogsdunge. Någon hade kastat en hel massa med perfekta brödbitar i fyrkantiga former. Lustigt va?

“Vad är detta?! Jaha, brödbitar säger du.
Va, vadå jag får inte röra?”

Husse som är misstänksam mot allt, förbjöd mig att provsmaka. Han tyckte det hela verkade lite misstänkt och var orolig att jag skulle bli förgiftad. Fem gånger försöker jag sno åt mig en brödbit innan jag gav upp. *mutter*

Här nosar jag runt bland löven brevid gräsmattan. Vet inte vad det är som luktar så gott. Men jag känner ett starkt behov av att begrava nosen rakt ner i backen. Jag har fortfarande inte hittat några spår efter Masken Börje. Men Gustav hittade något underligt i sitt växthus. Tappade nästan morrhåren av förskräckelse. Uäck!

“Nej, jag ber inte någon kattbön. Jag letar efter Masken Börje.”

Trädklättring