Nödlösning

Tack vare min kattkompis Gustav, så fick jag veta att det inte gått att lämna kommentarer på min blogg. Jag har nu försökt halva kvällen att åtgärda felet, men det vill sig bara inte. *fräser* Sp jag återgår till den här layouten tills jag hittar någon annan som fungerar. *tass*

Vilket jobb för att få komma ut.

I dag blev det totalt kaos när vi skulle på promenad. Snuffe lyckades nämligen smita ut i trapphuset. Där tassade han runt i det “stora okända” som han kallar det, och jamade så det ekade i hela huset.

När husse äntligen plockat in Snuffe, så tyckte han att vi kunde försöka lura med oss honom ut på promenaden. Själv tyckte jag det var slöseri med tid, eftersom Snuffe utjamligen talat om att han inte alls vill följa med.

Husse struntar som vanligt i goda råd från mig och försöker sätta på Snuffe det andra kopplet. Först börjar han bita i själva kopplet (Snuffe alltså, inte husse) sen börjar han tugga energiskt på selen som husse försöker spänna runt hans mage. Till slut så gav han sig på husse fingrar och började tugga. Men då fick husse nog och hotade med att bita tillbaka.

Efter tio minuter var vi klara och började då gå ut genom dörren. Snuffe hade nu tappat allt intresse för utforskning och ville bara in igen. Det slutade med att jag stod fem meter utanför huset, Snuffe stod halvvägs inne i lägenheten och husse stod och höll i båda kopplen samtidigt som han höll ytterporten öppen med foten.

Efter två minuter började husse få kramp i fötter och armar. Därför beslutade han sig för att släppa in Snuffe igen. Men först var han tvungen att ta av honom selen. Samtidigt ville han inte riskera att jag skulle smita iväg på egen tass *fnys* så han la kopplet innanför porten och stängde den. Jag tyckte inte alls om att få en järndörr stängd mitt framför nosen och klagade därför tydligt så alla skulle höra hur jag blev behandlad.

När vi äntligen blivit av med Snuffe bängpäls, så bar det av. Jag nosade noggrant i alla buskar som jag kunde hitta. Jamade lite allvar med ett par grannkatter och till slut så hittade jag en bekant i en av buskarna.

“Nämen hej igen kompis.”

En ny vän

Mycket underligt kan man råka ut för på promenaderna. I dag så råkade jag snubbla över ett par nya kompisar. Först så ville jag inte störa, för dom såg liksom lite upptagna ut. Men till slut kunde jag inte låta bli, jag var ju så nyfiken.

“Hallå, är det någon hemma? Hörru, Blixten.”

“Jamen svara då. *spark* Sluta upp att se så nykära ut. *spark igen* Jag vill ju bara veta om ni sett Masken Börje.”

Det var inte mycket vettigt dom hade att komma med. Tydligen höll dom på att flytta ihop. Verkade hur dumt som helst ju. Det fanns ju knappt plats för en där inne. Till slut så tröttnade jag och gick hem.

Hårdträning av husse

Det var på morgonen som solen sken så starkt och fåglarna kvittrade. Det var då husse och jag bestämde oss för en promenad i den friska luften. Vad husse inte visste var att jag i dag hade ett litet träningspass för husse…

“Först kontrolleras gräsmattan så husse inte ramlar och slår sig.”

“Sen var det dags för ett snabbt mellanmål innan träningen.”

Sedan var det bara att sätta igång. Jag vill uppmana alla katter att ta det försiktigt i början med sina människor. Husse höll nästan på att få en fyrdubbel hjärnattack, eller vad det nu heter. Han skiftade färg flera gånger i alla fall.

Vilken röra

Jag tror den här sjukdomen “vårstädning” håller på att sprida sig. Låg som bäst och inspekterade mina drömmar, när husse plötsligt öppnar dörren till klädkammaren och försvinner in där. Som säkerhetskatt blev jag lite orolig över att han bara försvann, så jag tassade raskt efter för att kolla läget lite. Jag hann inte ens sätta tassen i klädkammaren innan husse kommer utvinglandes med flera stora kartonger som han nästan slängde i skallen på mig.

“Vilken mysig kartong du hittade åt mig husse.”

“Vadå ta tillbaka och kasta?! Är du inte riktigt klok?! Det är min kartong nu. Skaffa egen att kasta.”

Så åt vi lite lunch. Eller husse åt snarare, jag fick nöja mig med ett glas mjölk. *fnys* Snåljåp.

Men oj

Som alla vet så brukar ju jag och min nos hitta lite underliga saker under våra patruller. I dag så träffade jag på någon som jag inte sett på jättelänge. Först trodde jag det var en inkräktare. Men min nosologiska nos fastslog att det var igelkotten Iggy.

“Men hallå där, vad är det jag ser?”

Det var när jag stod och nosade under busken som jag stötte på den lille krabaten. Husse stod bredvid och trampade lite rastlöst. När han till slut fick nog och började dra i kopplet, så jamade jag till på skarpen. Det var då husse gick ner på knä och stoppade in skallen i buskarna för att kolla läget.

Husse: Men oj vilken söt rackare. Sippo: Hörrudu, få inte för dig några dumheter här nu. Husse: Öh, ehm, hmm. Sippo: Nej! Jag vägrar att dela lägenhet med den där.

Sippo: Passa dig husse, dom där stickorna ser vassa ut. Så bits han kanske. Husse: Vadå bits? Igelkottar bits väl inte? Sippo: Stick in fingret och testa.

“Husse fotade den stackaren från alla håll och kanter. Till slut fick den lille nog och stoppade in skallen i en lövhög. Då gav husse upp. När jag frågade om han sett Masken Börje, så fnös han bara.”

Resten av promenaden avklarades på ett ögonblick. Jag käkade en massa gräs där “bäst före” datumet hade gått ut. Jag spydde upp lite i grannens buskar, sen gick vi hem.

Högsta svansberedskap

Högsta svansberedskap! Det är kod, öhm, svart svans som gäller. Undertecknad säkerhetskatt har hittat ett allvarligt brott i säkerheten angående brunnslocken.

Det var när jag var ute på patrull i stormen, som min nosologiska instinkt sa mig att något inte stämde. Det krävdes en del nosande och sniffande innan jag hittade felet. Jag blev alldeles matt i tassarna när jag såg det.

“Min nosologiska instinkt varnar mig. Något är fel bland gröngräset. Undersökning startar omedelbart.”

Det var ett brunnslock som hade gått sönder i kanten. Tänk vilken säkerhetsrisk detta innebär. Tänk om Masken Börje är ute och går och plötsligt ramlar ner i den där brunnen. Krävs ingen advokatt för att komma på att det skulle bli dyrt.Jag ska snarast möjligt tassa ner en rapport till brunnsrådet och meddela mitt fynd. Med lite tur så upprättas en staty av mig på måndag. Hm, nog bäst att jag fixar till morrhåren lite.