Lyckades få husse att ta med mig ut ytterligare en gång. Husse pratade med någon i telefon om hur lätt det var att sätta på mig selen nu. Tro det, nu skaver den inte längre och den sitter inte åt som en såndär korsett som tvåbenade honor hade förr i tiden.
Vi kom precis utanför dörren då det var något som lät. Jag blev orolig och ville gå in igen, men husse lovade att det inte var nåt farligt. Fast det gör han ju även när han plockar fram den hemska transporten.
Vi tog en sväng runt husknuten och tittade lite. Då kom det ett gäng tvåbeningar gåendes. En av dem sa att jag var söt. Det ni, en kille som vågar erkänna att jag är söt! Vi utforskade grannområdet lite, men det var visst ingen bra idé.
Vissa tvåbeningar struntar i att plocka upp efter sin hund. Husse höll på att trampa i flera av högarna, och han var inte glad över att behöva springa slalom mellan alla högar. Det var riktigt äckligt. Fy! Vi katter gräver ju i alla fall ner våra olyckor. Förresten så säger husse att man ska alltid plocka upp efter sig. Spelar ingen roll om det är hund, katt eller sjösjuk iller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar