lördag 30 augusti 2008

Spännande morgonpromenad.

Äntligen tittar solen fram och ger lite värme. Jag var orolig att den flugit vilse och hamnat någon annanstans. Men så var inte fallet som tur var. Jag låg som bäst och njöt lite av solen vid fönstret, då husse frågar om jag vill gå ut en sväng. Klart jag vill, fast det gick inte att övertyga husse om att selen var onödig. *fnyser*

Jag fick helt enkelt finna mig i att vara kedjad vid husse.
Som att släpa på ett ankare ungefär. Så fort vi kom utanför dörren så sprang jag direkt till min husknut för att kolla om någon varit där. Det fanns en del nya dofter som jag inte kände igen. Men jag markerade snabbt över dom.


Precis när jag stod som bäst och nosade på ett grässtrå, så är det någon som hälsar på husse. Normalt bryr jag mig inte om det, men den här tvåbeningen hälsade även på mig. Jag blev ju jätteglad, men samtidigt lite nervös. Hon kunde ju kanske vara en såndär otäck veterinär i förklädnad. Jag bestämde mig för att ta till flykten, men dumhusse drog till i kopplet så det tog tvärstopp.


Men det visade sig att det inte var någon dum veterinär, utan en snäll granne. Jättesnäll faktiskt, hon berömde hur fin jag var. Lite stolt blev man ju.
När jag står som bäst och blir klappad och kliad, så hör jag något i buskarna. En katt! Det var en lömsk rackare som smög i buskarna bakom mig. Som om inte det räckte, så var det en kattfröken. Jag gick fram för att kolla läget, men då fräste hon på mig. Jag blev alldeles paff och började sen morra och fräsa tillbaka. Då visar det sig att det är grannens katt. Blev nästan lite pinsamt där, men husse drog bort mig från den något irriterade fröken. Medan husse står och snackar med sin granne, så börjar jag gå bortåt. Jag blir lätt rastlös av att bara stå stilla. Jag bestämde mig för att nosa runt i dom andra buskarna.


 Det kanske låg en hund och lurade nånstans. Då hör jag hur husse och grannen anmärker på min gångstil. Husse påstår att jag är lite ko-bent. Jag fattade ingenting. Är inte kossor sånadär fyrbenta mjölkmaskiner som äter gräs och säger "muuu"? Jag visade tydligt vad jag tyckte om den kommentaren, genom att stoppa skallen bland växterna.
Vi gick en rejäl promenad runt i området. På den här bilden så sitter jag faktiskt inte i fängelse, även om det kan se så ut. Jag inspekterar bara den lokala piskställningen. Vet inte riktigt vad som ska piskas där. Nähä du, stanna där du är husse!


Här är filmsnutten från dagens promenad. Det är viktigt med filmbevis när jag... Öhm, det är alltid kul med film, menar jag.

2 kommentarer:

  1. Man ska faktiskt visa respekt för dom äldre, din ungspoling där. Klart jag fräser när du springer fram och hälsar som ingenting.
    Och så morsan då, suckar av förtjusning när hon ser dig... Du ser ju ut som vem som helst. Det enda roliga med dig är ju att du är kobent.

    P.S. Du gör dig ganska bra i videon. Låt nu inte mina ord stiga dig åt huvudet.

    SvaraRadera
  2. Eh, mjo, men jag är liksom van vid att vara äldst. Klart att folk suckar av förtjusning när dom ser mig. Min päls är ju *så* blank och fin. Mycket puts och fejjande.

    Vadå ko-bent? *fnyser*

    SvaraRadera