Svåra tider

Uppdaterat: Det finns ett filmklipp längst ner.

Det är svåra tider här hemma nu. Husse vägrar ge oss katter ordentligt med mat. Detta gör i sin tur att jag inte kan utföra mina uppdrag som säkerhetskatt i området. Det är lite svårt att smyga på fjäderflaxare och annat när magen skorrar så det hörs lång väg.

“Notera de tomma matskålarna. Inte en smula till oss katter.”

Det var min yngre kamrat och kollega Snuffe, som kom på den brillianta idén att stjäla mat. “Bra katt reder sig själv” heter det ju. Det märks att svälten har satt in, annars skulle jag ju själv kommit på den goda idén. Nåjam, Operation Matpåse inleddes.

Det var under mitt befäl som menige Snuffe besteg matpåsen och lyckades välta den till golvet. Vi insåg att det nu gällde sekunder innan vår människa upptäckte tilltaget och stoppade allt.

Snuffe var först in och roffade åt sig så mycket han bara kunde medan jag gick vakt. Meningen var att om husse kom så skulle jag kasta mig ner på golvet och jama av smärta. Då skulle husse bli orolig och glömma bort Snuffe som låg och tuggade inne i matpåsen. Till slut blev jag tvungen att krypa in och tassligen kasta ut Snuffe från påsen. Jag höll ju på att svälta ihjäl.

Sippo: “Hörru, flytta på svansen och släpp in mig nu.” Snuffe: “Men hallå, jag var ju inte färdig.” Sippo: “Jama lagom och håll utkik efter husse istället.”

Sippo: “Åh så mumsigt. (tugga, tugga, rap) Verkligen gott. (rap igen)” Snuffe: “Men sno dig på. Jag tyckte att jag hörde hu.. Åh, hej husse.”

Snuffe: “Nä, jag har inte sett Sippo i köket. Vadå vad jag har bakom ryggen. En tom matpåse ser du väl. Nej, den rörde inte alls på sig.”

Sippo: *vissel, vissel* “Hm, hörde jag något eller?” *tugg, tugg, rap*

 

Patrullen gick rätt bra trots skorrande mage. Försökte faktiskt hitta egen mat. Vi katter är ju duktiga jägare som alla känner till.

“Först letar man upp en bra plats att jaga på.”

“Sedan påbörjar man infiltreringen av grönskan. Det kan vara en bra idé att binda fast en ormbunke på svansen som kamouflage.”

“Hjälp, jag har gått vilse. Var är jag nånstans?! Husse, rädda mig.”

Här är då filmversionen av min dag. Tassa lugnt kamrater.
-Sippo, nosologisk tassolog.

Beslutsångest?

Det verkar som om naturen har svårt för att bestämma sig för vilket väder som ska gälla. Nu har det blåst i flera dagar och kallt har det varit också. Idag när vi var ute så blåste det först jättekallt och husse var så glad över att han tog på sig ordentligt.

Plötsligt tittade solen och och då blev det hur varmt som helst. Nu stod husse och svor över den tjocka tröjan han tagit på sig. Själv accepterade jag läget och vred ner pälsformaton så det blev lite svalare. Har ibland funderat på om inte husse borde skaffa nåt liknande. Fast han skulle nog se rätt dum ut med ett element fastsurrat på ryggen.

“Dumma sol, bestäm dig nångång.” *fräser ilsket*

Så firar vi ju kattionaldagen idag också. Det var Nea som kom på att vi borde fira en sån. Nu gäller det att vifta med svansarna kära kattvänner. Så om inte det räckte, så fyller Gustav år också. Jag måste jama att jag gläds mer över hans födelsedag än kattionaldagen. Jag önskar Gustav en kanonfin dag med mycket vitfisk och gos.

“Födelsedagskatten. Glöm inte att gratta.” (bilden har jag lånigat från Gustav’s hemsida)

Mera blött

Det är så typiskt. Bara för att jag börjat vara utomhus igen, så har det börjat ramla ner ännu mera blött i pälsen. *frustrerad* Den här gången så pälsade husse på sig ordentligt i alla fall. Han såg inte klok ut måste jag jama.

Vi började med att i vanlig ordning kontrollera buskagen i närheten. Jag letar fortfarande efter något liknande som Gustav jamade om.

“Hm, inte riktigt vad jag var ute efter. Vill ha lite mer blad runt mig. Så ska det vara skyddat från insyn också.”

“Men hallå! Så här mycket blad ville jag inte ha! Släpp ut mig!”

Vi stötte också på en grannkatt som var ute trampade runt på mitt revir. Snäll som jag är så lät jag den lille krabaten komma undan med en varning. Men det är viktigt att sätta gränser.

Sippo: “Hörru du pysen. Har inte du kommit lite vilse nu va?” Katten: “Mjiiouu.. (darr, skak, darr) Mjaou?” Sippo: “Nej, då har du gått för långt. Du skulle svängt vänster vid tredje busken vid gräsmattan.” Katten: Mjaou-ohhhh.

Lite längre fram så tyckte jag att det var något som strök runt i buskagen och jag intog smygläge inför möjligt angrepp. Men det var visst falskt alarm. *mutter*

“Smygläge intaget. Svansberedskap ett, intaget. Uppfattat. Katt-slut.”

Tillbaka till rutinen

Nu har det blivit som vanligt här hemma igen. Jag jamade på husse på morgonen att det var dags för en promenad. Jag hade ju faktiskt glömt bort hur skönt det var ute, tills husse drog med mig ut igår.

Problemet var bara att det nu inte var flämt varmt, utan riktigt kallt ute. Husse som inte brydde sig om att klä sig ordentligt, gick och huttrade så dant att husen skakade. Stackars husse.

Resultatet blev att husse mer eller mindre släpade undertecknad katt genom området. Jag var inte alls sugen på att bli släpad, så jag la i tassbromsarna och strejkade helt enkelt. Dumma husse.

“Men husse, du går ju alltid åt fel håll ju. Kom här nu. Fot säger jag, eller tass menar jag ju.”

 

“Snuffe fortsätter skämma ut familjen med sina så kallade talanger. Katten är ju helt Kokko.”

Spännande dag

Oj vad jag har haft trevligt idag. Dagen började med att jag gosade husse ur sängen. Det betyder att jag stryker mig mot honom och nosbuffar lite. När han då ska klia mig, så drar jag mig bakåt så han måste komma närmare sängkanten. Efter ett par försök så ligger husse på golvet. *hehe*

Så tillbringade jag större delen av förmiddagen till att spana genom fönstret. Man vet ju aldrig om det kommer någon inkräktare smygandes.

“En säkerhetskatts arbete är aldrig slut.”

“Det gör att andra katter kan känna sig lugna och njuta av livet.”

På eftermiddagen så kände jag mig lite rastlös och jamade en stund för mig själv. Då kom husse med kopplet och frågade lite försiktigt om jag inte ville gå på promenad. Det ville jag ju så klart.

Nu har jag ju inte varit ute på flera dagar, så det blev ett fasligt nosande i alla buskar som fanns. Jag var ju liksom tvungen att få veta de senaste jamen i området.

*sniff, sniff* “Hm, spännande nyheter må jag jama.” *nosa, nosa*

“Vad har ni för spännande att berätta då?” *nosa, nosa*

“Åh, är det inte dagens lunch som springer runt här?”

Vi träffade på en granne som blinkade lite snällt åt mig, så jag var ju bara tvungen att gå och hälsa lite. Oj vad jag blev kliad på magen. Men liksom alla andra som kliar mig, så ryggade hon tillbaka när jag råkade nafsa efter fingrarna. Jag förstår inte det.

Patrullen fortsatte runt hela området och jag fick tillbringa en hel del tid med att återigen markera mitt området. Jag buffade och klöste på varenda buske och varje träd, som jag kunde hitta.

“Agent Sippo här. Jag jobbar på en ny förklädnad.”

“Ibland måste man pröva många olika innan man hittar någon som verkar bra.”

Det var så spännande att jag totalt glömde bort att det fanns skällisar i området. Blev lite snopen när det plötsligt kom en liten och ful sak springandes på andra sidan busken.

“Hörru husse. Har skällisen gått nu eller? Vadå kom och kolla själv, är du inte klok?”

   Vi träffade även på en gammal bekant som smög omkring i buskarna. Först intog jag svansberedskap, eftersom jag inte såg vad det var från början. Men sedan så sänkte jag beredskapen och försökte inleda ett samtal. Men det var dom inte intresserade av.

“Nämen tjenare Stickan. Hur står det till här då?”

Slutligen så testade jag att sola lite på en parkbänk. Jag hittade inget bord där vi var just då. Men bänken var sådär lagom uppvärmd och härlig. Det är skönt att vara katt.

“Så varmt och härligt det är här.” *kurr*

“Ligga och spana på omgivningen är livet.” *gäsp*

Otack är kattens lön

Lite arg är jag allt idag. Husse bestämde sig nämligen för att börja med sitt träningsprogram igen och plockade fram den där lustiga plattan som han ställer på golvet och stampar på.

Han försökte sig på något som kallades backhoppning, men jag såg då ingen backe, och hoppade gjorde han inte heller. Det var mer som en förtvivlad fågeldans när han började flaxa med armarna för att hålla balansen.

Det var under denna övning som jag insåg att husse med all säkerhet behövde hjälp för att hålla balansen. Som ansvarig säkerhetskatt så beslutade jag mig för att hjälpa till. Snuffe totalvägrade ju.

“Strejkande katt?”

Jag stod på bordet i vardagsrummet och följde husses rörelser. Varje gång ryggen kom inom räckhåll, så petade jag till honom med tassen så han inte skulle ramla bakåt. Då säger husse att det kittlas och att jag ska sluta. Det vägrade jag ju förstås. Ibland vet inte husse sitt eget bästa. Tydligen gör inte jag det heller ibland.

Husse hotade med att gosa ihjäl mig om jag inte omedelbart slutade att bita och klösa honom på rygg och röv. Till slut så flyttade han bordet så jag inte kunde nå honom. Då gav jag upp.

Annars har det inte hänt något idag heller. Vädret har varit jättetråkigt och det har ramlat ner massa med blött från himlen. Så jag har mest legat och gosat med husse i soffan. *spinner*

*spinn, spinn*

Inget nytt

Det har inte hänt så mycket här hemma idag heller. Jag har mest legat och slappat på tvättmaskinen i badrummet. Det är det enda ställe i lägenheten där man inte svettas pälsen av sig.

Snuffe har börjat bli lite stor i jamen tycker jag. Igår kväll så anföll han mig när jag höll på att undersöka en spännande dammtuss. Givetvis så fräste jag till på allvar. Anfalla en katt mitt i en nosologisk undersökning. *fnys*