Överfall

Var ute på en härlig promenad, då jag såg något mystiskt. Precis när jag skulle nosa på den så anföll den mig. Det var jätteläskigt om det inte varit för mitt ansvar som säkerhetskatt, skulle jag sprungit tassarna av mig. Men jag kände att jag inte bara kunde lämna husse helt ensam hos otäckingen.

“Du var mig en otäck en.” *ryser*

Det var först vid närmare nosologisk undersökning, som jag förstod att den inte var farlig alls. Det var bara en dum leksak som rörde sig när husse petade på den med foten. Jäkla husse.

Mååål!

Jag måste blivit biten av en sån där sportfluga, eller vad det kallas.  Under vår morgonpromenad så var jag bara tvungen att dribbla lite och då lyckades jag göra flera mål. Tyvärr så fick husse bara med ett.

I går så gjorde jag även ett par kattrusningar upp i träden. Vet inte vad det är med mig. Försenade vårkänslor?

“Jag är så snabb att husse inte hinner med att fota. Tjohooo!”

Lite busig

Jag kunde bara inte låta bli att leka lite på morgonen. Egentligen så leker jag ju inte så mycket, men den här morgonen var lite kall och så tyckte jag att husse behövde röra lite på sig eftersom han gick och huttrade. Vad är då bättre än att spela “spark med liten frukt”?

Inte nog med att man snabbt fick upp värmen i pälsen, men även husse såg ut att ha roligt. Han blir så glad varje gång jag busar lite. Så jag får väl offra lite av värdigheten för att göra honom glad.

“Haha! Jag fick den till slut. Hm… (sniff, sniff) Luktar den inte lite konstigt?”

Havet stormar

Det var i alla fall det husse sa. Själv såg jag inget hav, men jag kände av landversionen i alla fall. Det var med viss tvekan jag lät husse gå själv på morgonen. Det gick envisa rykten om att någon hade sett en flygande isbjörn kvarteret intill. Men då jag själv inte såg någon under morgonpatrullen, så fick husse gå en sväng själv.

“Okej husse, jag låter dig väl gå själv sen då. Men jag vill att du är försiktig och kommer direkt hem efteråt. Förstått?”

Efter frukost så var det gosdags. Jag kröp upp vid husses huvud och tvättade honom riktigt ordentligt, sedan kurade jag ihop mig till en liten boll och la bredvid och bara mös.

Eftermiddagspatrull blev med också. Då blåste det friskt ute, det jamar jag bara. Historien om den flygande isbjörnen verkade inte så långsökt längre. Själv var jag på god väg att bli den flygande katten.

“Hm, om jag snurrar in mig ett par varv i buskarna här, då lär jag nog sitta säkert.”

Underligt nog så verkade det vara husse som led mest av blåsten. Fast han har ju lite *ahem* större kroppsbyggnad än vad en annan har. Jag är en vältränad kisse medan husse är mer som en klumpig älg. Dessutom låter han som en när han blir arg. *BRÖÖÖL*

Skräp

Vad är det för marodörer som skräpar ner i mitt revir?! *fräser ilsket* Det var på min morgonpatrull som jag upptäckte att min gräsmatta vid cykelstallet inte såg ut som dagen tidigare. Det gjorde mig lite förundrad eftersom jag då inte gett tillstånd att skräpa ner. Efter att undersökt brottsplatsen efter spår, så tassade vi, eller jag – vidare.

“Någon som inte gillade dagens tidning?”

Nästa del av reviret var skogspartiet. Förväxla inte detta med kattpartiet, då skogen inte håller på med politik. Inte som jag vet i alla fall.

Så kollade jag mina utebord lite snabbt. Jag var nämligen orolig för att det otäckt vita hade skadat dom. Men som tur var så var ingen skada skedd. Jag passade till och med på att leka lite. Det ni.

“…och Sippo dribblar allt längre bort från husse och det blir MÅL!”

Ännu värre

I går jamade jag ju om att det kommit massa blött och sabbat min annars så blanka päls. Jag misse-tänkte att det hade något att göra med Katten Gustav’s antivitt-dans. Han lovade att försöka en ny variant.

Nu på morgonen så var det ännu värre. Nu var det inte blött ute, det var vitt! Det låg vitt på mitt favoritbord där jag brukar ligga och njuta solen när det är varmt. *sniff*

“Nu i somras så var det jätteskönt att ligga på bordet.”

“Men titta hur det ser ut nu! Här kan man ju inte ligga heller.”

Jag tror att alla vi katter måste ta i ända från svanstippen och dansa som galningar för att få bort det vita. Jag väntar med stort intresse på att få höra hur Gustav’s nya dans går till.

Det är inte bara jag som tycker illa om det kalla och vita. Husse svär långa ramsor när han nu måste hålla på och klä på sig massa tröjor och jag vet inte vad. Varför kan han inte bara skaffa päls för?

“Fast lite sol lyckades jag hitta i alla fall.” *spinner*

Fel dans!

Min kompis, Katten Gustav berättade i går att han skulle pröva en antivitt-dans. Men nånstans gick det fel, för på morgonen så kom det blött och det blåste kallt. Jag tror att det blir till att försöka igen. Eftermiddagen var jättefin med blå himmel och en stor sol. Jama om att jag blev fundersam när husse tog vinterjackan. Men efter en liten stund utomhus så förstod jag varför. Det var kallt. Frös nästan morrhåren av mig. Måste köpa morrhårsvärmare.

“Du Gustav, det blev nog lite fel med den där antivitt-dansen.”

Så blev jag lite arg också. Husse stod och pratade med en granne som såg en död katt på stora vägen. Men när hon ringde polisen så var dom bara otrevliga och vägrade hjälpa till och sa att det var vägverkets jobb. Men dom kan väl inte kolla om kissen var chippad eller ej. Nej, polisen ska få en present från kattlådan tror jag.

“Vad skådar mina fagra ögon?”

“Hallå?! Någon här eller? Nähä, inte det inte.”

Som om inte det var nog, så försökte grannkatten smyga sig på min husse. Han tänkte säkert stjäla lite gos från honom. Men då blev jag förfräsat arg och jagade bort honom. Han pep iväg med flaskborstsvans 2.0. Det ska väl lära grannkatterna att ge hundan i min husse. Han är min, hör ni det?!