Havet stormar

Det var i alla fall det husse sa. Själv såg jag inget hav, men jag kände av landversionen i alla fall. Det var med viss tvekan jag lät husse gå själv på morgonen. Det gick envisa rykten om att någon hade sett en flygande isbjörn kvarteret intill. Men då jag själv inte såg någon under morgonpatrullen, så fick husse gå en sväng själv.

“Okej husse, jag låter dig väl gå själv sen då. Men jag vill att du är försiktig och kommer direkt hem efteråt. Förstått?”

Efter frukost så var det gosdags. Jag kröp upp vid husses huvud och tvättade honom riktigt ordentligt, sedan kurade jag ihop mig till en liten boll och la bredvid och bara mös.

Eftermiddagspatrull blev med också. Då blåste det friskt ute, det jamar jag bara. Historien om den flygande isbjörnen verkade inte så långsökt längre. Själv var jag på god väg att bli den flygande katten.

“Hm, om jag snurrar in mig ett par varv i buskarna här, då lär jag nog sitta säkert.”

Underligt nog så verkade det vara husse som led mest av blåsten. Fast han har ju lite *ahem* större kroppsbyggnad än vad en annan har. Jag är en vältränad kisse medan husse är mer som en klumpig älg. Dessutom låter han som en när han blir arg. *BRÖÖÖL*