Det är fortfarande jätteblött ute. Jag kunde knappt sätta ner tassarna utan att sjunka ner till magen. Jag förklarade för husse att det kanske var dags att skaffa en båt. Då kan husse sitta och ro medan jag håller utkik efter skeppsråttor.
Med allt det vita borta, kan jag nu ägna mig åt brunnslocken i området igen. Jag trodde nästan att dom försvunnit under allt det vita. Tänk om brunnslocket sagt till gallerbrunnen; “Kom så sticker vi.” vem skulle då få skulden va? Jo, undertecknad katt. Så det var en väldans tur att alla lock låg kvar.
“Allt bra här? Fint, då syns vi senare.”
Det var på vår sista promenad för kvällen som det hände något otäckt. Vi hade precis gått runt området för andra gången och husse började bli så smått rastlös. Jag bestämde mig för att ta en genväg hem över gräsmattan. Vi har gått där flera gånger utan problem, om man bortser högarna som vissa hundar lämnat efter sig.
*sniffa, sniffa* “Hm, ingenting här.”
Självklart var det ju becksvart och husse gick med två lampor för att se vilken som funkade bäst i mörkret. Han ville ju inte trampa i en hundhög igen. Plötsligt hör jag ett brak och husse som svär och gormar.
Det visar sig att trädet som jag kröp under befann sig i lagom höjd för husses skalle. Eftersom han var upptagen med att kolla efter högar på gräsmattan, så missade han totalt allting i huvudhöjd. Det blev ett förjamat liv på husse när han fick trädet i skallen. Så om det inte räckte, så snodde kopplet in sig hundra varv bland alla grenarna. Ett tag trodde jag nästan att husse skulle lämna mig där över natten. Det blir nog en annan väg hem imorgon.
“Ondskefullt träd, enligt husse.”
“Katten smart och smidigt genar
smyger under alla grenar.
Husse blind i mörkret är
ser ej riktigt vart det bär.
Springer in i trädet gör
det snart låter som han dör.
Svär och gormar husse gör
säger ord som man aldrig bör.”
-Sippo, finurlig katt.
Jag måste säga att det är synd om dig Sippo, som måste släpa runt på den där virrpannan! Förstår att det är en överkattlig uppgift att få någon ordning på honom. Så visst, välj du en annan väg i morgon. Trädfri. Tass!
SvaraRaderaÖverkattliga uppgifter börjar bli mer regel än undantag, tror jag bestämt. Men imorgon blir det absolut en trädfri rutt.
SvaraRaderaBra idé med båten Sippo!Hos oss, i norr har vi sånt där vitt kallt, sånt som man ser när matte öppnar frysen(Nä inte glass!) Ska visar er imorgon på min blogg!
SvaraRaderaUsch, har ni fortfarande sånt där vitt? Låter inget vidare får jag jama. Hoppas det försvinner nån gång. Nu blev jag sugen på glass också. *mums*
SvaraRaderaStackars tvåbeningar som inte kan se i mörkret!
SvaraRaderaTänk om vi skulle vara tvungna att gå omkring med lampor på oss i mörkret. Tihi! Måste fnissa lite när jag tänker på din husse och trädet.
Här har vi ingen barmark alls. Allt är vitt och kallt. Inte alls något kattväder!
Ta hand om din stackars husse nu Sippo!
*nospuss*
Jag håller med. Det är ju inte första gången husse springer in i massa skräp när det är mörkt. Förra året snodde han in sig i ett långt snöre som hängde från träden. Vet du, vi har också fått vitt på marken här. Inte så mycket, men tillräckligt för man ska bli vit om tassarna. Usch!
SvaraRadera