Katt Nytt och fint väder

Mjaou mjaou, kurr kurr, mjaou, purrpurrpurrpurr....
"Detta är senaste Katt Nytt med Sippo"

*ahem*

Vi börjar nyheterna med vädret. I dag har det varit behaglig värme och märkbar minskning av otäckt vitt ute. Undertecknad var ute för att lufta pälsen och intervallträna med husse, då vi gjorde en stor upptäckt. Det var halt!

Slut på nyheterna...

Äsch, jag jobbar nog vidare som nosolog istället för reporterkatt. Det verkar vara för mycket jobb.

Det var faktiskt jätteskönt ute på förmiddagen. Husse och jag stod och njöt av solen när vi ser grannen komma utanför porten. Innan någon av oss hann varna honom, så började han flaxa med armarna för att inte slå i backen. Han kallade det för en macka-räna.. Mackarenar? Vad är en macka ren? Otvättad älg eller?

Efter grannens roande uppvisning, drog vi oss bort för att fortsätta patrulleringen. Det var jätte mysigt att kunna trampa runt utan massa vitt som flyger runt tassarna. Tyvärr så ersattes det vita av den ständigt återkommande grå sörjan. Men en fördel med det blöta var att jag kunde tugga i mig massor med gräs utan att bli törstig. *rap*

Det var en jättemysig dag med husse.


Kvällen var inte heller så tokig. Jag jamade för en snabb promenad runt området. Men när vi väl kom ut så blev jag så nyfiken på vad som fanns på andra sidan den stora gräsmattan, så jag släpade med husse ankarkätting, för en nosologisk patrull på okänd mark.
Fortsättning följer...

Ännu mer problem

Stackars husse. I går plockade han ju fram en gammal dator för att kunna leka lite. Nu var det bara så att den datorn inte hade något ljud. Då försöker husse använda laptopen istället, men där strejkade den där "CD-ROM'n" totalt och det gick inte att göra nånting. Då försöker husse med den gamla datorn igen. Det visade sig att han var tvungen att ändra nånting nånstans, men då märker han att tangentbordet inte funkade heller... Som tur var hittade han ett annat under ett par gamla strumpor i garderoben. (!) Det är visst inte bara i skallen det är rörigt.

Annars har det inte hänt så vidare mycket i dag. Vi var ute en sväng på förmiddagen. Husse trodde det skulle bli en kortis bara, så han pälsade inte på sig så mycket. Men den här gången ville jag kolla grannområdet, så jag släpade med husse och hans frusna ben en bra bit. Fast själv tyckte jag det var skönt ute, husses mätmojäng sa noll grader.

På kvällen ville jag ta en promenad till, för då sa mojängen +2 grader och det är ju ännu varmare. På med alla kläder och ut sprang vi. Efter 2 meter gör husse ett ganska roande dansnummer. Det vita hade nämligen blivit lite blött och gjort så det var totalt glashalt ute. Husse for med benen åt två olika håll, samtidigt som han kämpade med att inte slå omkull. Om jag inte själv varit upptagen med att hålla mig ur vägen, så skulle jag skrattat.

Rätt åt husse för han klippte mina klor på kvällen. *fnys*

Död dator = hysterisk husse

Nu är det kris här hemma. Husse blev så upprörd över kattstackarna härom dagen att han i ren ilska sopade till datorn över nosen, eller CD-ROM'n som husse säger. Så nu sitter jag och tassar på vår reservdator. Problemet är att den beter sig underligt och tangenterna är så små att mina tassar inte riktigt passar. Det är med andra ord kris här hemma. Värst är husses humör. Det sjönk i samma takt som datorn gick på semester.

Jag har försökt att förklara för husse att man kan inte slå saker som inte fungerar, det funkar inte bättre för det. Men lyssnar han på en vis katts jamande? Nepp.

Så nu går husse runt som ett nervöst vrak här hemma och pratar ram och rim, eller vad det nu var för något. Han ska försöka att kontakta den lokala datorexperten lite senare. Hoppas att han (återigen) kan rädda stackars husse. Eller snarare, husses stackars dator.

Så om jag inte lyckas svara på inlägg eller kanske inte ens lyckas släppa fram kommentererna i gästboken, så är det inte för att jag vill vara dum, utan för att datorn är dum. Dumma dator!

Katter i nöd, hjälp!

Jag bara måste tassa om en otäck sak jag läste i tidningen i dag. Det handlar om ett antal kissar, omkring åtta stycken, som riskerar att bli mördade om ingen tar hand om dem.

Jag blir så ledsen att jag bara vill gråta. Husse har sökt på nätet efter katthem som kan hjälpa till, men det verkar fullt överallt.
Nu vet inte husse riktigt vart han ska vända sig, och jag är inte så bra på att surfa runt på nätet. Jag kan ju bara blogga lite.

Kan ingen snäll människa rädda mina släktingar? Snälla… *gråter*

Läs artikeln här.

Jag är även lite orolig för husse. Han sitter nämligen och mumlar om slagträn och yxor. Det kan väl inte vara nyttigt? Fast vem bryr sig om en vidrig kattplågare?! *fräser*

“Jag sitter och myser i din famn
du stryker min päls och håller mig varm.
Plötsligt en vinter så kastas jag ut
du gillade ej hur jag nu mer såg ut.

Förlåt att jag ej är en kattunge mer
men det finns faktiskt mer än det du bara ser.
Snälla släpp in mig här är det så kallt
hur kunde du glömma jag var ju ditt allt.

Förlåt mig snälla men jag fryser så svårt
jag hittar ej mat, allt i snön har frusit hårt.
Jag kämpar och krafsar emot din dörr
snälla släpp in mig det kan bli som förr.

Jag fäller en tår och den fryser till is
vem var det som sa att husse var vis.
En sista ryckning går genom min kropp
när jag är borta så glöms jag nog bort.”

-Sippo, förtvivlad katt i vanmakt.

KATTastrof

Det är totalt kaos här hemma. Någon gång under natten så blev husse lömskt anfallen av någon “förkylning” som han kallar det. Resultatet blev att han hela dagen gått omkring och fräst, snörvlat och hostat. Varje gång han fräser, så hoppar vi katter högt. Han låter nämligen som en blandning mellan ilsken vildkatt och hungrig björn. Tro katten att man blir nervös då.

Värst är att han påstår att det är mitt fel. Ursäkta mig?! Om han bara släppte ut mig fritt så skulle alla problem vara lösta. Jag svär vid mina vänstra morrhår att jag skulle tassa hem innan natten. Vem vill vara ute längre än nödvändigt i denna kyla?

Men om man bortser från husses gnäll, så är det rätt lugnt här hemma. Jag har jobbat hårt med att få bättre ordning på bloggen. Jag har nu lagt till flera nya länkar till höger. Bland annat till andra bloggande kattkompisar, men även till Katthemmet Kompis.

Nu måste jag tassa vidare innan husse nyser ner mig från skrivbordet. Tass så länge.

“Husse hostar nyser fräser
det även ur hans strupe väser.
Jag hoppar upp för att skänka tröst
då han näsan torkar mot mitt bröst.”

-Sippo, nästorkande katt.

Mest inne i dag

Jag menar, vem vill gå ut när det ramlar ner en massa vitt på marken? För att inte tala om frusna tassar. Nä, det blev en sängliggar dag. Då menar jag att vi katter låg i sängen, husse fick ligga i soffan.

Det blev dock en snabb promenad på kvällskvisten. Husse kämpade en evighet med dubbla byxor, tjock tröja, reflex, koppel, telefon, kamera mm. innan vi kom i väg. Väl ute så ångrade jag snabbt att jag tjatat om en promenad. Det blev en sväng till den lokala busken och sedan raka spåret hem igen. Jag tror husse fortfarande sitter och surar för jag lurade ut honom så kort tid.

“Men husse, jag fryser!”

“En mörker och kylig vinterkväll
katten drar husse ut med mycket gnäll.
Husse länge kämpa får
innan han klär sina frusna tår.

Med bestäma kliv de tu kliver ut
men efter två meter så tar det slut.
Katten nu märkt att det fruset är
han jamar till husse; snälla lyft mig och bär.”

-Sippo, tassfrusen katt.

Jämlikt

Äntligen har det hänt! Jag bara kurrar av lycka. Husse har äntligen fått på sig lite lysande mojänger han med. Det var när vi skulle ut i dag som husse äntligen lydde sitt eget råd och satte på sig ett reflexband. Nu känner jag mig mycket lugnare. Tänk om husse blivit påkörd och i all uppståndelse skulle man glömt bort den stackars katten som plötsligt blivit husselös. Då skulle jag ju aldrig få komma hem igen.

“Nu kan man se husse också.”

Nu när vi var ute så märkte jag av effekterna av alla tvåbeningars vilda firande härom natten. Ni människor skäller jämt på oss stackars katter när vi gör en liten hög ute. Men det ni lämnar efter er är då verkligen inte mycket bättre. Jag rekommenderar ett läkarbesök snarast!

“Hm, vem har ätit den här?”

På vägen hem så kände jag mig lite slokörad. Varför tänker inte tvåbeningar på oss med fyra tassar för? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna trasiga tassar? Nu måste jag nog gråta lite faktiskt.

“Med varsamma steg jag tassar fram
och undviker allt farligt så gott jag kan.
Men plötsligt hör jag ett otäckt kras
jag ser ner på tassen som är täckt av glas.

Jag jamar av smärta och skriker högt
ut ur min tass det nu rinner rött.
Livet pulserar ut ur min tass
förlåt mig husse men den var så vass.

Jag känner mig trött och jag känner mig varm
när jag lägger mitt huvud mot husses arm.
Han försöker prata men finner ej ord
jag hör att han nämner något om mord.

Farväl kära husse förlåt att jag går
men hos dig stanna jag inte får.”

-Anonym katt.