Mycket att undersöka

Fullt upp har det varit i dag. Morgonen började med en noggrann undersökning av alla buskar och gräsplättar. Var ju lite nyfiken på om Masken Börje har hittat ut än. Det har han inte. Detta trots att det regnat en hel del. *rys*

Jag passade även på att undersöka om det tillkommit några nya brummaskiner på parkeringen utanför huset. Tyvärr hade det gjort det. Jag vill ha brum-förbud!

“Hm, du är en ny brummaskin känner jag.”

Patrullen fortsatte och tog oss till området nära kanalen. Jag bar nyfiken på om det otäckt vita hade kommit tillbaka. Men det var fortfarande bara vatten i kanalen, så det är nog säkert att jama att det vita inte tänker komma tillbaka på en längre tid.

Det var när jag gick på stigen som min instinkt sa att det fanns något längre fram. Det var dags att intaga svansberedskap.

 

“Det gäller att intaga en låg position i det gröna.”

“Man måste röra sig väldigt försiktigt för att inte synas eller höras. Då är allt förgäves. Alla sinnen är på högspänn och jag hö…”

“Men husse! Nu har du ju skrämt bort mitt byte ju. Drummel!”

Eftersom husse sabbade allt det roliga, så bestämde jag mig för att hämnas på honom. Det blev 200m intervallträning. Efteråt såg husse ut som en tomat i ansiktet och flåsade lite väl oroväckande och himlade med ögonen. Övervägde att jama efter ambulans.

På eftermiddagen blev det en liten tur då med. Husses snälla bror kom över och gjorde oss sällskap en sväng. Då visade det sig att han var lika tokig som husse, om inte värre.

Någon som minns när husse och jag lekte “sparka kotte”? I dag uppfanns den något livsfarliga leken, sparka kläm-en-tin. Två gånger höll jag på att få den sabla grönsaken i skallen, eller frukten, eller vad det nu kallas. *mutter* Husse stod bara bredvid och skrattade. *mutter igen*

Fortfarande blött

Inget kul väder i dag heller. Men det var bara att rycka tag i morrhåren och släpa ut husse i regnet på promenad. Lite svårt var det faktiskt att kontrollera brunnslocken när alla var under vatten. Funderade ett tag på att hyra en u-båt för att ta en ordentlig titt, men kom fram till att jag vill inte bli en vanlig skeppskatt.

“Vadå undersöka brunnen? Gör det själv om du vill bli blöt.”

Nä, sådana här dagar känns det bättre att ligga inne och gosa med sängkläderna eller husses arm. Hoppas att vädret snart blir bättre.

“Men husse, du gör ju helt fel. Hur katten kör du egentligen? Låt mig få visa hur man räddar världen…”

Blött

Usch vilken dag. Jag började morgonen med ett par tasshävningar och ett ansträngande träningspass på hög nivå. I passet ingick
100 meter sprint, 200 svansviftningar, 500 ögonblinkningar och omkring tio kast med liten Snuffe.

Efter träningspasset så sparkade jag husse ur soffan och drog med honom ut på vad jag trodde skulle bli en härlig promenad. Tyvärr så visade det sig att vädret inte var något vidare. Men jag tyckte inte det var någon ursäkt för att strunta i patrullen, utan jag jamade husse framåt och kontrollerade omgivningen.

“Hm, blött brunnslock kan innebära halkfara. Akta dig husse, låt mig få sköta det här.”

Efter två minuter så insåg jag det dumma i att vi båda skulle bli blöta, och tog därför posto under taket medan husse fick stå ute i regnet. Det uppskattades inte alls kan jag jama.

“Vadå det regnar? Det är väl inget att gnälla över. Nu är du så där känslig igen husse. Du klagar på allt jag gör.” 

Till slut tröttnade jag på husses tjatande och gick in. Tyvärr var han tvungen att följa med. Det är ju liksom han som har nycklarna. *fnys*

Vi tillbringade lunchen framför TV’n där vi följde en dokumentär som var helt sanningsenlig. Den handlade om någon manick som gjorde att man kunde få magmuskler på någon timme. TV-Shop tror jag det hette. Jag föreslog för husse att han skulle köpa ett par stycken och köra igång direkt.  Jag får nog ingen mat ikväll.

På eftermiddagen så var det dags igen. Då hade det otäckt blöta lugnat sig så pass mycket att man inte behövde flytväst längre. Efter att ha jagat bort grannkatten, så började jag med att undersöka gräsmattorna efter Masken Börje.

“Hallå! Någon hemma eller? Tjo-hoo?”

”Nähä, tydligen inte. Då är det väl bara att tugga i sig då.” *mums*

Sedan fortsatte vi patrullen till grannområdet. Det gick rykten om marodörer som smög runt ett cykelstall och ett brunnslock om nätterna. Som säkerhetskatt så tog jag detta mycket allvarligt och beslutade mig för att personligen undersöka brottsplatsen.

Mycket riktigt så kände jag doften av andra katter och mindre begåvade varelser. Skadegörelsen var dock begränsad till en fläck vid nedre stolpen i högra hörnet till höger om den vänstra plankan till höger om skruven ovanpå.

“Hm, ytterst misstänksamt. Detta måste undersökas närmare.”

“Men milda morrhår! Vad har hänt med brunnslocket?! Här krävs en ordentlig undersökning. Sanna mina jam.”

Komplett rapport finnes under Mjaou 12 i femte kapitlet i
katta-låg-en om hemliga uppdrag av commandokatten Sippo.

Plötsligt avbröts patrullen av min ofelbara instinkt om en annalkande kattastrof. Vi började tassa hemåt i lagom takt då plötsligt himlens portar öppnade sig. Samtidigt var det någon som startade upp en gigantisk fläkt nånstans, för det blåste upp till storm.

Jag som precis hade hittat skydd under en snygg buske, blev totalt vettskrämd då blåste körde upp en halv buske i häcken på mig. Jag fick så brått hem att husse hade kunnat åka släde efter mig. Jag tycker inte alls om regn.

“Yaaaargh! Spring husse, spring för livet!”

En liten olycka

Jag måste ju bara få jama om vad som hände för ett par dagar sedan. Husse hade varit och köpt ny sorts sand, eller sand kan man inte kalla det för heller. Det var en slags sort kristaller som tydligen skulle funka sååå bra. Det gjorde det inte alls.

Jag tyckte nämligen inte alls om känslan att trampa på kristaller i min egen kattlåda, så jag lämnade ett tydligt budskap i husses handduk som låg och skräpade på golvet. Det är i alla fall den officiella förklaringen. Självklart har han inga bevis eftersom han låg och sov.

När husse vaknade på morgonen så svor han en hel del när budskapet uppdagades. Men så går det när man försöker pracka på sin katt konstiga saker. “Shit happens” som husse säger. Hämnden är ljuv.

“Öhm, det var inte jag husse. Jag loooovar.”

Så måste jag även jama om något kul. En bekant till husse som varit borta flera veckor, har äntligen kommit tillbaka. Jag blev så glad över att ha fått hem min magkrafsare igen. Nu är jag en lycklig katt.

Husse slog mig

Mjaou, det är helt säkert. Jag var framme och nosade lite på husses hand för att blir killad bakom örat. Självklart började husse klia mig både här och där. Problemet var att han samtidigt höll på med datorn och när husse gör två saker samtidigt så går det inget vidare.

Husse skulle visst snurra runt på stolen och så glömde han att kolla var jag satt. Plötsligt kom husses hand farandes och innan jag hann ducka så fick jag mig en smäll i skallen. *mutter*

“Oj, stackars stackars mig. Alldeles miss-handlad. *jämmer*”

Uppenbarligen blev husse minst lika chockad som jag, för det tog minst två hela sekunder innan han lyfte upp mig i famnen och sa förlåt. Två sekunder!!!

Detta är ju ett klart fall av Miss-handel. Det kallas så för att man handlar fel med missen. Det vill säga mig.

Jag ska snarast tassa ihop en anmälan som jag ska skicka till min advokatt och kräva skadestånd. Det blir minst ett par flundror med grädde. Det borde lära husse att inte överfalla katter hursomhelst.

Annars har det inte hänt något här hemma. Husse sov som en stock hela dan för att han inte fick sova i natt på grund av fest hos grannen. Ett tag var jag faktiskt orolig för att han hade dött i soffan.

Nej nu ska jag gå ut i köket på vingliga tassar och ledsna ögon. Det brukar alltid bli något gott då.

 

Ingen katt skadades och otränade katter rekommenderas inte att återskapa händelsen då det kan sluta med skador. Själv är jag utbildad stunt-cat och är därför tränad för liknande situationer.

-Sippo, taleskatt.

Instängd, hjälp!

Typiskt! Nu har husse fått en fix idé efter att ha hört talas om mina bloggarkompisar som har fått springa ute i egna burar och tyckte att han skulle bygga en själv. Dessutom kom gammelhusse, heller husses pappa, ner på besök. I vanlig ordning så slutade det med massa tokigheter.

“Men husse, varför stänger du in mig här för? Har jag gjort nåt fel?”

Idén i sig var inte så tokig kanske, men i praktiken så blev det katastrof. Buren blev nämligen bara hälften så stor som det var tänkt men täckte upp större yta än vad husse räknat med. Så om han vill gå ut på uteplatsen nu, så får han klättra genom fönstret.

Själv tyckte jag att buren påminde lite väl mycket om kattransporten. Det var faktiskt lite otäckt. *rys*

En underbar dag för oss katter

Vilken lycka jag känner i dag. Först och främst för att Puff äntligen har hittats. Gustav har gått omkring med sina människor och letat efter Puff, som saknats i två dagar! Som katt kan jag ju inte göra annat än att klappa tassarna av glädje. Tassa gärna in hos Gustav och läs mer. Men jag och husse var faktiskt riktigt rädda ett tag.

Själv har jag bara legat och dragit mig i garderoben halva dan. Jag orkade inte ens jama upp husse från soffan, utan han fick ligga där och snarka. Är jag inte en snäll kisse? Men sen så blev det dags för patrull.

 

“Vad är det du stirrar på då husse? Aldrig sett en katt lägga tassarna i kors eller?” 

*sniff, sniff, nosa, nosa*

“Så härligt med mycket gräs att tassa runt i. Fast det känns lite som att tassa runt i maten.”

“Jag är inte alls smutsig. Vad svamlar du om nu då?!”

Den här gången så litade inte husse på temperatur mojängen som sa VARMT. Utan husse slängde på sig en skjorta och jacka. Snacka om att han svettades när vi väl kom ut, och för ovanlighetens skull så blåste det inte det allra minsta. Stackars husse.

Men det bästa var nog på vägen hem. Det kom en tvåbening och berömde husse för han var en sån bra kattägare. Jag blev så paff att jag totalt glömde bli förolämpad. Han hade kanske ingen katt och visst därför inte att det är jag som äger husse. Men i vilket fall så fick husse beröm för att jag gick i koppel och inte sprang lös och “skräpade ner” som han sa. Husse blev totalt förvirrad och glömde nästan bort att tacka. Men var det någon som tackade mig för att jag höll koll på husse då? Nä, just det. *mutter*

 

”Slick på nosen till nästa gång kära vänner.”