Jag var en liten kelgris i dag. Husse och jag var ute på eftermiddagen och vandrade runt lite. Det var på vägen hem som jag såg att det var någon som kom gående åt vårt håll. Först tänkte jag sticka och gömma mig, men plötsligt så ropar tvåbeningen på mig.
Åhh sån gosig tjej. Hon lockade och pockade så jag jag blev helt snurrig i bollen. Dessutom var hon en fantastisk pälskliare. Det var så skönt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så tyckte jag att hon luktade lite kattfröken också. Inte för att jag bryr mig om sånt.
Vi pratade en stund med varandra. Husse stod mest och mumlade en bit bort. Tur var nog det. Varje gång husse träffar nytt folk, så blir han nervös och säger fel saker. En gång hos sticktanten sa han en sak men menade en helt annan. För ett ögonblick trodde jag att husse skulle få sprutan i ögat.
Nu stod han bara en bit bort och försökte se normal ut. Ganska svårt då han hade luvan nerdragen och kragen uppfälld. Det är knappt att jag själv känner igen honom när han har det så.
Jag var ju bara tvungen att stryka mig mot henne ett par gånger för att visa att hon var klart godkänd. Ett tag funderade jag på om husse också skulle ta och stryka sig mot henne. Men då skulle han antagligen blivit ihjälslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar