Lite busig

Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det kanske har att göra med att jag inte varit ute med husse på två dagar nu, men jag känner mig lite extra busig.

Började imorse med att roa mig med ett paket som kom till husse. Men eftersom han bara var intresserad av det som fanns i paketet, fick jag resten att leka med.

“Här håller en snäll tvåbening upp kartongen så jag kan utföra en nosologisk undersökning.”

Sen försvann husse ett tag, men när han kom hem så hade han leksaker med sig! Först så var jag lite avvaktande. Man vill ju inte verka för intresserad. Jag är ju liksom en vuxen katt nu.

Men plötsligt började mina framtassar att jaga garnbollen utan att jag hade nåt att jama om. Högst ovanlig händelse.

“Hm, rörde den inte på sig nyss? Bäst att bita den igen.”

Snuffe, som fortfarande är ungkatt. Han roade sig ordentligt med den lilla fåniga bollen. Själv lekte jag ju lite slött bara, och jag hade absolut inte lika kul som Snuffe.

“Jag har den husche. Den schmakar lite konschtigt.”

Vem vet vad som händer nästa gång husse försöker busa med mig. Bäst att ta det försiktigt. Man måste ju bevara statusen som
macho-katt.

 

Så har jag fått jobba hårt som säkerhetskatt idag också. Husse fick nämligen en film i sitt paket. Det var nog en sån där docka man pär, eller vad det nu kallas. Det handlade om nån sjukdom som gjorde att tvåbeningar blev galna och började bita varandra.

Den var jätteläskig tyckte jag och jag måste erkänna att jag var väldigt rädd. Men samtidigt så insåg jag ju allvaret i situationen och förstod att jag var tvungen att skydda husse. För ibland såg det ut som om monstrerna skulle hoppa ut ur TV’n och anfalla oss. Då la jag mig framför husses ansikte så han inte skulle se allting och bli rädd. Mina uppoffringar uppskattades inte alls. *fnys*

Jag låg vid husses bröst under hela filmen. För att jag var ju samtidigt nyfiken på vad som hade hänt med katterna i filmen. Inte en kisse var med. Husse förklarade att kissarna insett långt innan alla människor, vad som var på väg att hända och hade därför redan flytt.

Jag skulle aldrig lämna min husse ensam. Hur otäckt det än skulle bli. Så det så!