Jag tror den här sjukdomen “vårstädning” håller på att sprida sig. Låg som bäst och inspekterade mina drömmar, när husse plötsligt öppnar dörren till klädkammaren och försvinner in där. Som säkerhetskatt blev jag lite orolig över att han bara försvann, så jag tassade raskt efter för att kolla läget lite. Jag hann inte ens sätta tassen i klädkammaren innan husse kommer utvinglandes med flera stora kartonger som han nästan slängde i skallen på mig.
 |
| “Vilken mysig kartong du hittade åt mig husse.” |
 |
| “Vadå ta tillbaka och kasta?! Är du inte riktigt klok?! Det är min kartong nu. Skaffa egen att kasta.” |
Så åt vi lite lunch. Eller husse åt snarare, jag fick nöja mig med ett glas mjölk. *fnys* Snåljåp.
Våran matte gör också såna där saker. Plockar fram fullkomligt dugliga kartongen och sen får vi inte ha dem! Skandalöst tycker vi.
SvaraRaderaVisst är det fullständigt pälsresande? Jag tycker vi startar ett kartong-parti för katter. *tass*
SvaraRaderaVi har likadant hos oss! Först får vi kartonger, sen tar de bort dem för att de "gurglar" om att "de bara ligger och skräpar"! Vad dåååå - skräpar! Vet de inte hur en katts byggarbetsplats ser ut?!
SvaraRadera*mutter, mutter, fnyyys!*
Precis, vadå skräpar? Vi jobbar hårt för att det ska se ut precis som det gör. Så det så. *muttrar också*
SvaraRaderaTassar in för att jama att jag nu skaffat mig en egen blogg här hos dig jag åxå.
SvaraRaderahttp://mammababsan.blogspot.com är adressen.
Har inte nosat reda på alla finesser än.
Men nu är jag här i alla fall.
Tass kompis!
Det är så kul att du äntligen tassat över hit och gör oss sällskap. *nosbuff*
SvaraRadera