Förvirrad

Jag vet inte riktigt vad det var med mig i morse. Jag låg och vilade mig på tvättmaskinen och väntade på att husse skulle dricka upp sitt morgonkaffe så vi kunde gå ut. Men när han väl hade klätt om, då tappade jag all lust för en promenad. Husse stod och pratade med mig en stund. Frågade om jag hade en medelålderskris eller liknande. Jag förklarade för husse att en katt har aldrig kriser, den har bara mindre välplanerade situationer som den självklart ändå är beredd på och klarar att hantera utan problem. Plötsligt hade jag selen på mig och blev utsläpad på gatan. *mutter*

“Jag kan bara inte bestämma mig för vilken buske jag ska nosa på. Men sluta stressa mig då.”

Väl ute så kunde jag inte bestämma mig för åt vilket håll jag skulle. Så det slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan två portar på innegården. Då och då stannade jag till och nosade på en buske.

Till slut tröttnade husse och tvingade mig att gå vidare. Då började jag fotvandra mellan två buskar istället. Husse såg nu ut att vara väldigt nära ett sammanbrott.

Det blev ett par varv runt grannhusen och sedan en sväng över parkeringen, där jag kontrollerade alla strecken. Efter denna avancerade övning så bestämde jag mig för att gå in. Självklart ändrade jag mig när jag stod vid ytterporten. Där stod jag och velade tills husse hade fått en lagom illröd färg i ansiktet.

Förstår inte varför människor hetsar upp sig så dant. Gör som oss katter och ta det lugnt istället.

“Gör som mig husse. Men nu blir du så där röd i ansiktet igen…”