Blött inne, blött ute.

Inget vidare väder för en katt. Men jag fick offra mig för husses skull, han ville så gärna gå ut och lufta sig. Det var blött och trist ute. Vi gick en sväng bort till cykelgaraget för att se om vi kunde hitta en cykel åt mig och husse. Han funderar lite på att börja cykla ibland. Själv var jag lite fundersam, katt på cykel skulle ju se lite dumt ut. Fast man vet ju aldrig.

Nu blev det inte så mycket att kolla cyklar, jag blev nämligen lite ivrig i mitt arbete som säkerhetskatt och skulle kontrollera taket. Tyvärr så tyckte husse det var en dum idé och drog i kopplet. Resultatet blev att jag hängde med en tass om takbjälken och jamade på hjälp. Dumma husse. Jag är ingen cirkuskatt. Inte utan betalning i alla fall.

En grillad med gräs, tack.

När vi sedan kom in så började husse laga mat till sig själv. Vi katter fick nöja oss med det där som kallas torrfoder. Tyckte att husse kunde bjuda på lite extra eftersom det är kattens dag. Antar att jag får nöja mig med kycklingen vi fick härom dagen.

Efter intagen måltid så gick alla och slängde sig framför TV’n. Jag blev lite rastlös efter en stund och ville gå ut, fast husse vägrade. Jag jamade så högt jag kunde och till slut så började han jaga mig med blomsprutan. Jag blev alldeles fuktskadad och tog väldigt illa upp. Nu är man inte säker för det blöta varken inne eller ute. Borde finnas en lag mot blomsprutor.

Ett fruktansvärt vapen. *ryser*

Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Vad vill den där stora besten mig?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall.

Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.

Väderleksrapport och Lussekatter

Jag har hittat lite kvarglömt vitt.

I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.

Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste nämligen så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna.



Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.

Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.

Blask och slask

Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg att nästan allt det vita hade försvunnit. Först jamade jag en liten sång för den kommande sommaren, men sedan insåg jag att det vita nu bara hade förvandlats till grå gegga. Usch!

Jag tycker visserligen inte om när man får frost i nosen eller vitt i öronen, men jag vill absolut inte gå ut i något som ser ut att kravlat ut ur kattlådan. Tror det blir en innekväll i kväll.

Hämd

När jag var ute och trampade runt med husse i det vita, så kunde jag inte sluta tänka på det lömska angreppet från igår. Vi hade precis kommit ut då jag började spana efter den skyldige.
Det var en liten bit hemifrån som jag såg en nära släkting till förövaren. Jag tyckte det var dags att slå ett slag för alla katter som fått vitt kastat i nacken.

Här får ni! *klösa bita*

Haha! Där fick ni minsann.

Det ska inte komma några kattans buskar och slänga vitt omkring sig. Nu kanske dom tänker sig för nästa nästa gång, innan dom ger sig på en oskyldig katt igen.

Brrrr, kallt.

Husse vägrade in i det längsta att låta mig gå ut. Jag jamade i flera timmar för min sak, men jag skulle antagligen fått vettigare svar av en sten. Husse påstod att det var jättemycket vitt ute och att jag inte alls skulle gilla det. Jag fnös bara åt hans dåliga ursäkter. Om husse inte kan klä sig, så är det ju inte mitt fel heller.
Husse slängde på sig kläderna och tog fram selen. Faktum är att husse svettades så mycket i alla kläder, att han ville ut fortast möjligt. I processen så ströp han mig nästan med kopplet. Jag ser ett skadestånd vid horisonten.

Vädret utanför gav mig faktiskt lite av en chock. Husse ljög inte, marken var täckt med otäckt vitt och det kom bara mer från himlen. Tappade nästan sugen, men ville ändå gå en snabbis bakom hörnet.
Lite svårt var det allt att lukta på grenar och gräs. Fick bara massa vitt i snoken och kallt blev det.

Whaaaa! Dumma buskar slänger otäckt vitt på mig!!

Jag började tappa sugen efter en liten bit. Men husse envisades med att vi skulle titta lite till innan vi gick in. Jag antar att det inte hade ett dugg att göra med den stinkpinne han gick och puffade på.

Efter en rejäl promenad i snö som räckte mig upp på magen, så ville jag inte alls vara ute längre. Jag hade sådan hemlängtan, att husse nästan åkte kana efter mig. Jag är inte så säker på att jag vill ut senare i kväll. Brrrrr
.

Jag är kelig

Jag var en liten kelgris i dag. Husse och jag var ute på eftermiddagen och vandrade runt lite. Det var på vägen hem som jag såg att det var någon som kom gående åt vårt håll. Först tänkte jag sticka och gömma mig, men plötsligt så ropar tvåbeningen på mig.

Åhh sån gosig tjej. Hon lockade och pockade så jag jag blev helt snurrig i bollen. Dessutom var hon en fantastisk pälskliare. Det var så skönt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så tyckte jag att hon luktade lite kattfröken också. Inte för att jag bryr mig om sånt.

Vi pratade en stund med varandra. Husse stod mest och mumlade en bit bort. Tur var nog det. Varje gång husse träffar nytt folk, så blir han nervös och säger fel saker. En gång hos sticktanten sa han en sak men menade en helt annan. För ett ögonblick trodde jag att husse skulle få sprutan i ögat.

Nu stod han bara en bit bort och försökte se normal ut. Ganska svårt då han hade luvan nerdragen och kragen uppfälld. Det är knappt att jag själv känner igen honom när han har det så.

Jag var ju bara tvungen att stryka mig mot henne ett par gånger för att visa att hon var klart godkänd. Ett tag funderade jag på om husse också skulle ta och stryka sig mot henne. Men då skulle han antagligen blivit ihjälslagen.

Trädklättring

I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne. Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag terränglöpning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?

Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.

När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan.
Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade.

Jag ser dig allt, lilla mumsbiten..

Här gäller det att smyga.

Men vadjam?? Ett löv??!!

Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.

Nämen titta! Lunch.

Tack alla snälla

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som håller tassar och tummar för mig. Jag trodde inte att det fanns så många som hejjade på mig. Snart blir man väl rikskändis. Då ska jag flytta till ett jättestort hus med flera våningar. Om husse fortsätter att sköta sig, så kan han få bo i skafferiet. Då behöver han inte gå så långt för att ge oss mat. Dagen har annars varit rätt så lugn. Lyckades tigga till mig en promenad innan husse skulle i väg. Vi gick runt området lite och kollade nya spännande grässtrån och kvistar.

Sno dig husse

Mörkt? Det är ju rena dagsljuset ute.

När husse kom hem på kvällen, så hade han med sig flera kassar och påsar med massa saker i. Snuffe och jag började genast undersöka vad som var i dom. En av påsarna kände jag igen. Det brukar betyda att husse har med sig leksaker till oss. Det var visserligen inga leksaker, men en desto viktigare sak till mig.

Husse har ju som bekant rätt svårt att låta bli min svans på våra kvällspromenader. Trampar han mig inte på svansen, så är det tassen. Så nu hade husse köpt ett halsband som både lyser och blinkar. Det tycker jag alla katter borde ha. Vi syns ju inte så bra i mörkret, dessutom så blir ju tvåbeningar nästan blinda så fort dagsljuset försvinner. Märkilgt.

Alla är emot mig

Så har det blivit kväll då. Jag tänkte ta mig en liten sväng i området innan natten. Men husse hade inte alls någon lust med att klä på sig massa kläder och gå ut. Trots att jag bönade och bad. Försökte till och med roa husse med att killa honom under armarna. Fast då får man vara beredd på att ducka efteråt. Han är lite känslig där, min husse.

Ehm, jo. Jag vill gå ut

Snääälla husse. Bara en liten sväng.”

Men husse var hård som sten. Ingenting funkade. Så till slut gav jag upp och kröp upp i tvättkorgen för att sova lite. Det kunde han ju inte ha något emot. Där låg jag en stund och hade det mysigt. Men jag ville fortfarande ut på promenad. Så jag bestämde mig att försöka med husse en gång till. Han hade kanske ändrat sig nu.

Suck, ingen tycker om mig... *sniff*

Tyvärr så var husse lika envis som sist, så jag gav upp och gick tillbaka till tvättkorgen för att sova vidare. Vad ser jag då? Jo, en Snuffe som tagit min plats! Jag blev så paff att jag totalt glömde bort att kasta ner slyngeln. Det slutade med att jag gick och la mig på skrivbordet hos husse. Inget går som jag vill i kväll.

Din rackarns plats-tjuv!

Massa vitt

Uäck! Det har börjat ramla ner vitt från himlen. Jag tycker inte alls om det. Jag tjatade på husse tills vi gick ut, och vad möts man av? Jo, massor med vitt överallt. Husse drog bara upp sin luva så var han skyddad mot det otäcka vita. Men jag då? Jag kunde ju inte direkt fälla upp svansen som skydd. Jag fick koncentrera mig på att inte få det vita rakt i öronen. För då blir det jättekallt.

Vad är detta?

Ni tvåbeningar kan ju inte vara riktigt kloka i skallen. Här är man ute och vandrar med husse runt området, då min kattliga instinkt säger åt mig att utforska en buske lite mer noggrant. Detta är är vad man ser då.

Uäck! Den vill jag inte lukta på alls.

Vem glömmer en gammal strumpa i buskarna? Husse var minst sagt lika fundersam som undertecknad. Funderade ett tag på om vi kanske skulle kontakta någon. Typ, polisens strumpavdelning, eller nåt sånt. Men efter att undersökt den lite närmare, så tappade jag snabbt sugen och började springa för livet med husse släpandes efter. Den där strumpan vill jag då inte stifta närmare bekantskap med.

Problemet var bara att i brådskan råkade jag slita med mig lite av busken som fastnade i kopplet. Jag blev livrädd och trodde att strumpan anföll mig. När jag väl stannat upp för att kolla lite närmare, så hade husse antagit en något skrämmande färg i ansiktet. Funderade nästan på att ringa ambulans.

Vad är detta?

Ni tvåbeningar kan ju inte vara riktigt kloka i skallen. Här är man ute och vandrar med husse runt området, då min kattliga instinkt säger åt mig att utforska en buske lite mer noggrant. Detta är är vad man ser då.

“Uäck! Den vill jag inte lukta på alls.”

Vem glömmer en gammal strumpa i buskarna? Husse var minst sagt lika fundersam som undertecknad. Funderade ett tag på om vi kanske skulle kontakta någon. Typ, polisens strumpavdelning, eller nåt sånt. Men efter att undersökt den lite närmare, så tappade jag snabbt sugen och började springa för livet med husse släpandes efter. Den där strumpan vill jag då inte stifta närmare bekantskap med.

“Spring husse, spring!”

Problemet var bara att i brådskan råkade jag slita med mig lite av busken som fastnade i kopplet. Jag blev livrädd och trodde att strumpan anföll mig. När jag väl stannat upp för att kolla lite närmare, så hade husse antagit en något skrämmande färg i ansiktet. Funderade nästan på att ringa ambulans.

Solsken

Det har varit jättefint väder hela dagen. Jag var ute en sväng med husse på förmiddagen. Vi patrullerade i solen och bara njöt. Jag njöt i alla fall, husse klagade på skoskav. Dumma skor, jag ska ge dom senare.
Nackdelen med hösten är att man lätt blir lurad av det fina vädret. Jag trodde det skulle vara varmt och skönt ute, men icke då. Så snart vi kommit utanför dörren, så fick jag vrida upp fluffigheten i pälsen.

Så läste vi tidningen husse och jag. Där såg vi alla finalisterna till årets lussekatt. Jag måste säga att jag såg väldigt ståtlig ut på bilden. Fast många säger att jag inte ska bli besviken om jag inte vinner, eftersom det finns så många kattungar med som ser så söta ut. Vad menas med det, va!?
Fast det har varit flera som sagt att jag kan ha en god chans på grund av min blogg. Det tycker jag är bra. Jag är nämligen ingen ytlig kisse, utan jag är en djup katt med känslor.

Dator vs Husse; 1-0

Jag skulle vilja jama att det varit en jämn kamp, men då skulle jag vara en riktig lögnarkatt. Jag har jamat för husse en längre tid, att den här datorn börjar bete sig minst sagt underligt. Här sitter jag och tassar viktiga händelser i min blogg, och vad händer? Jo, hela datorn får hicka och slutar fungera. Dumma dator ,jag kan hicka utan att sluta fungera.

Husse som i början var lugn som en plastblomma, blev snabbt mer och mer frustrerad. Det slutade med att husse skällde ut datorn och var på god väg att kasta den rätt ut igenom ett fönster. Jag påpekade att det kanske skulle vara en bra idé att öppna fönstret först. Jag får nog skaffa en egen dator snart.

Annars har det varit rätt lugnt. Lite jobbigt var det i går. Jag hade nämligen svårt att bestämma mig om jag skulle vara ute eller inne. Husse som måste klä på sig massa kläder, blir inte så glad när jag vänder in efter en liten stund. Han blir inte heller glad när jag efter ett par matbitar vill gå ut igen. Jag jamar och jamar vid dörren, för att jag ska få gå ut. Då skäller han på mig och säger att jag ska vara tyst. Så säger man väl inte till en bloggande katt med kontakter. Jag ska nog starta en kampanj mot husse.

Pigg morgon

Efter gårdagen så trodde jag att husse skulle ligga och sova en evighet. Men så var det inte som tur var. Han vaknade faktiskt samtidigt som solen tittade fram. Lite stel verkade han när han gick upp, och jag vet inte om det var husse eller soffan som knakade.

Jag lät husse ta lite av det han kallar morgonkaffe. Men efter han druckit minst en halv kopp, så jamade jag om en morgonpromenad. Husse var oväntat energisk och kastade strumpor efter mig. Tråkigt nog hittade han en hel påse för ett par dagar sedan, så nu har han hur mycket som helst att kasta efter en stackars katt.
Vi gick ett par vändor ute på gården. Mest för att markera min närvaro för eventuella inkräktare och brunnlocks-nappare.

Vi hade inte varit ute länge då husses näsa och öron, började bli så röda att jag blev bländad. Han uppskattade inte alls blåsten utomhus.
När jag kom bakom ett av mina hörn, så fick jag lite av en chock. Det hade flyttat in hur många flygande mumsbitar som helst. Det bara kryllade av dom små kräken.

Jag började genast smyga mot maten, men husse sabbade allting genom att vara lika smidig som en förkyld elefant. Då gav jag upp. Ingen idé att försöka när husse går och blåser i näsan så det låter som en hel orkester. Dumma husse. 

Shh. Vi måste smyga, husse…

Tvåbeningar i miniformat

Hjälp! Husses bostad har invaderats av tvåbeningar, modell mindre. Husse och jag var ute i blåsten och vandrade lite. Då kommer en såndär brumbrum med folk i. Det visar sig vara två normala tvåbeningar och så en i litet format. Jag var väldans mistänksam mot den mindre modellen. Dom kan ta sig till vad som helst ju.

Efter att nosat lite på folket, så lugnade jag mig lite. Dom verkade rätt så ofarliga, och den mindre var så försiktig att jag blev alldeles förvirrad.

När vi gick in, så kommenterade den ena tvåbeningen att jag var “väldresserad” som gick in genom dörrarna självmant. Vadå dresserad? Jag är väl ingen säl heller. *fnyser* Klart man går in självmant när man har nosat klart utomhus.

Väl inne så var det rätt så okej i början. Snuffe var måttligt road och låg gömd under husses madrass. När husse lyfte madrassen för att visa upp Snuffe, så sprintade han i väg med sådan fart att ingen såg vart han tog vägen.

Precis när allt lugnat sig, så ringer det på dörren. Jag hatar den där plingsaken på dörren. Det bara skär huvudet. Usch! In kommer ytterligare tvåbeningar. En stor, en mindre. Jag kände igen den mindre faktiskt, och tänkte nästan gå fram och hälsa.

Plötsligt så ser dom små tvåbeningarna varandra och det blev ett fasligt liv. Plötsligt sprang dom som galningar i lägenheten. Själv flydde jag upp i sängen och gömde mig bakom husse.

Så höll det på jättelänge. Alla ville klappa och jaga mig med blixtlådorna. Ena sekunden blev man kliad på magen, nästa sekund så var man blind efter blixtlådans anfall.

När alla försvann efter ett tag, så kändes det väldigt tyst och konstigt. Husse verkade dessutom fått någon slags kollaps av allt springande. Snuffe hittade vi bakom en gardin. Har var så rädd att han bara skakade. Han sa att han tyckte det var så otäckt med massa okända tvåbeningar överallt. Jag måste nog träna upp honom till nästa gång.

Både blött och blåsigt

Släpat runt ankarkättingen husse nu på förmiddagen. Tyckte vädret såg rätt okej ut när jag satt innomhus och tittade. Dessutom ville jag ut och jaga dom där löven, som blåste runt på marken. Det är riktigt spännande ibland. Det hjälper att hålla musklerna i trim. Började med att hälsa på buskarna bakom husen. Jag har nämligen hittat en ny plats där gräset verkligen är grönare. Mums.

“Men sno på nu husse”

Sedan var det dags för lite gymnastik. Det är väldigt viktigt för oss katter att alltid vara i toppform. Att klättra i träd är ett utmärkt sätt att träna både snabbhet och elegans på.

“Först en bedöming av trädet..”

“…klättra, klättra, klättra…”

“…klart godkänt träd.”

Men så hände något verkligen otäckt. Jag såg ett löv som verkade lite misstänkt, och gjorde en kattrusning och slängde mig efter det. Tyvärr missade jag vattenpölen som var mellan oss. Jag hade sådan fart över pölen att jag nästan sprang på vattnet. Men inte hjälpte det, jag blev fortfarande blöt om tassarna!

Finn ett fel

Vad är det för fel på denna bild?! Jag bara frågar! Det stämmer, inga matskålar. Jag är försvansat ilsken på husse som hela tiden möblerar om mina matskålar.. Eh, mina och Snuffe’s matskålar.

Dagen började med att hantverkarna kom och skulle göra det sista i husses kök. Äntligen skulle det nya golvet bli klart. Det blev ett kattans hamrande och bankande, och som om inte det räckte, så körde dom med flera olika vrålmaskiner. Till och med husse fick ont i öronen. Snuffe kastade sig under soffan, själv tog jag skydd under sängen, med svansen i högsta beredskap. Jag var redo för strid.

Men det blev ingen strid som tur var. Hantverkarna bankade ett par timmar, sedan försvann dom bara och tog sina otäcka vrålmaskiner med sig. Tur det, annars skulle dom fått bitmärken i sladdarna.

Det tog flera sekunder innan mitt kattsinne hade registrerat den nya platsen för matskålarna och vattnet. Tur att man fortfarande har kvar sin överlevnadsinstinkt. Ska nog skriva en bok om ämnet.

Självklart var jag först tvungen att kontrollera området fall det låg någon gömd vrålmaskin och lurade. Men läget var lugnt och snart kunde både jag och Snuffe äta oss mätta.

Annars har det inte hänt så mycket. Drog ut husse på en promenad på kvällen. Men det var så mörkt och blött ute att varken jag eller husse hade någon lust att stanna utomhus. Men jag var liksom tvungen att patrullera hela området och lite till, för att kompensera avsaknaden av promenader i veckan. Samt att jag av ren princip gör tvärtom vad husse vill. Fast det jamar vi inte högt om.

Dagen “L”

“L” som i Lussekatt. Vilken pärs det har varit i dag. Husse betedde sig väldigt underligt på förmiddagen. Redan då borde man blivit misstänksam, men jag var väl lite godtrogen kanske. Men när husses pappa, min “farfar” kom, då anade jag verkligen hundar i mossen.

Plötsligt började husse pula med kattransporten. Då var det bara att lägga tassarna på ryggen. Inte bokstavligt talat förstås, för då går det ju inte att springa.

Innan jag han säga ett jam, så var jag instängd i den hemska lådan. Jag hävdade genast min rätt som katt, att bli frisläpp. Mina kattolika rättigheter kränktes åt både höger och vänster. Men det var ingen som tog någon notis åt mina protester, trots att jag jamade hela vägen in till stan.

Väl framme så fick husse för sig att han skulle använda blixtlådan på mig och ta bilder. Utan att tänka på min säkerhet, så blev jag placerad mitt i en trappa. Snacka om att riskera mina nio liv. Drummel! Som om inte det räckte, så kom det tvåbeningar med andra katter gåendes förbi mig. Tänk om jag blivit upprörd och försökt ta mig ut ur buren, då hade jag fått åka kälke nerför trappan.

“Presumtiv kälkbacke?”

Väl inne i huset så upptäckte jag massa dofter av andra katter. Jag blev så nyfiken att jag glömde bort att jama. Vad var det frågan om egentligen? Hade jag blivit kattnappad och tagen till en sticktant?

Min oro förvärrades av att en tant öppnade dörren och hälsade på husse och mig. Det bådar aldrig gott. När husse dessutom släppte ut mig ur transporten, då tog jag chansen och flydde in bakom massa skräp som stod på golvet under ett bord. Det slutade med att husse fick krypa runt som en sköldpadda under bordet och försöka locka mig en andra klassens kattgodis. Men jag vägrade att komma fram. Till slut så släpade husse fram mig i ljuset.

Då påpekade tanten att jag var stor! Husse räddade snabbt livet på henne och blixtgubben, genom att säga att jag var muskelös. Lite ordning får det väl ändå vara.

Plötsligt blev jag upplyft på ett bord som uppenbarligen varenda katt varit på. Jag ville inte alls vara med längre. Men det fanns inte en chans att komma undan. Tant till höger och husse till vänster. Strålkastare i ögonen och en otäck farbror med en jättestor blixtlåda. Jag tyckte inte alls om den. Det blixtrade och knäppte överallt och jag blev snabbt både blind och rastlös. Jag ville ju utforska rummet lite mer. Det kunde ju finnas något spännande att upptäcka.

Tyvärr så brydde sig ingen om mina protester, utan jag fick finna mig i att bli petad på och upplyft. Lite snopen blev jag när tanten lyfte upp mig. Jag trodde först det var husse och när jag upptäckte misstaget så blev jag så chockad att jag glömde fräsa.

Det blev ett gäng blixtbilder till innan vi var klara. Men ni ska inte tro att jag fick något tack, eller en bit fisk att smaska på. Nähä då, spark ut genom dörren bara. *fnyser*
Det ska jag komma ihåg när jag blir kändis.

“Näää, jag ville inte alls stå still”

“Men det var ett fasligt petande då”

Blött och nervöst

När det nu äntligen lugnat sig här hemma, så försökte jag mig på en promenad med husse under kvällen. Snabbt insåg jag att risken för att drunkna ute i regnet, var direkt överhängande. Jag klamrade mig fast vid buskar, träd och husses ben. Efter ett par vändor över vad som kändes som en grötig massa, så gav jag upp och ville gå in. Jag börjar bli orolig för mig själv. Det börjar bli allt oftare som jag vill in innan husse. *tar pulsen med tassen* Hm, allt verkar okej.

“Hjälp, katt överbord”

Så är det ju lite extra spänt här hemma i kväll. Jag ska ju som bekant till tidningen i morgon och bli beundrad. Jag ser verkligen fram emot en låååång promenad dit. Räknar med att husse bär mig en liten bit. Jag får ju inte komma fram svettig och så., utan måste ju vara fräsch. Fast med min tur lär det väl vara jag som får bära husse.

Ett väldans spring

Det är fortfarande en väldig röra i mitt kök. I dag så kom hantverkarna tillbaka med sina vrålmaskiner och andra saker. Katt som jag är, så kunde jag inte låta bli att sticka fram nosen lite och titta. Jag var bara lite nyfiken ju.

Plötsligt sätter en av vrålmaskinerna igång. Oj, vad rädd jag blev. Snuffe sprang nästan ifrån svansen när han flydde in i vardagsrummet. Själv smet jag in i duschen och gömde mig. När husse sedan såg mig ligga där inne, så stängde han dörren så att det mesta ljudet stängdes ute. Det var snällt mot mina öron

Men vad är det som händer nu då?

Nu får ju husse nästan ta och ge sig här. Man hinner knappt fixa sina morgonbestyr, innan husse greppar en dammtrasa och börjar springa runt i hela lägenheten. Nu var varken dammråttor eller katter säkra.

“Men ursäkta mig?!”

Snuffe och jag tog vår tillflykt under sängen och låg där och höll varandra i svansen. Husse var nu helt tagen av städmonstret. Som om det räckte med att damma och fejja, så flyttade han runt massa saker som han sedan inte hittade. Jag tycker inte om när saker flyttas, dom ska ligga still så jag vet vart jag har dom.

För att förhindra eventuell borstädning av en väska, så riskerade jag ett av mina nio liv, för att att skydda den. Väskan tackade inte ens för hjälpen efteråt. Det ska jag komma ihåg.

“Ingen fara väskis, jag skyddar dig”

Sedan var det dags för patrullering. Trots att det regnade och var otäckt blött ute, så kontrollerades diverse brunnar och buskar. Lite orolig blev jag när jag inte hittade Masken Börje. Tog en snabb koll ner i en brunn för att kolla om han ramlat ner.

“Börje! Hör du mig Börje?!”

Men sen så hände det riktigt otäcka saker. Husse fick samtal om att hantverkarna skulle komma och titta på golvet. Plötsligt fick man inte lukta på en buske längre, och att spana efter Börje, det var bara att glömma. Nu skulle det springas hem i flygande fläng. Själv så åkte jag kana på tassarna efter husse. Så brått hade han.

När hantverkarna kom så var det ett himla springandes hit och dit. Dom mätte och hade sig. Sedan sa dom att dom skulle hämta flera hundra kilo sand. Äntligen någon som tar oss katter på allvar, tänkte jag. Men så visade det sig att det bara var till golvet. *jämmer*

Snuffe lyckades skrämma ihjäl både hantverkare och husse. Dom skulle nämligen dra ut spisen och titta bakom den. Precis när dom dragit ut den en liten bit och ska titta ner, så kommer Snuffe som skjuten ur en kanon. Han verkligen flög upp från sitt ställe bakom spisen. Hantverkaren blev så skraj att han nästan själv behövde en kattlåda. Alla undrade såklart om Snuffe var skadad. Men han var verkligen inte intresserad av att bli undersökt. Han gömde sig bakom bokhyllan tills alla hade gått. Stackars Snuffe.

Det händer saker här

Mjaou! Nu har husse tabbat sig igen. Det var på eftermiddagen som husse och jag diskuterade om lite allt möjligt, som telefonen ringde. Då husse inte såg vem det var som ringde, så blev han lite misstänksam.

När han svarar så säger en trevlig tjej på andra sidan “Hej, det är från Corren…” mer han hon inte säga innan husse vrålade NEJ i telefonen. Min hjärndöda husse trodde nämligen att det var fråga om telefonförsäljning. Husse tycker inte om sådana alls.

Resten av samtalet var väldigt givande. Ungefär så här lät det;

Corren: Hej, det är från Corren
Husse: NEJ!
Corren: Ehh, nähä?
Husse: Uhhm, va?
Corren: Vadå nej?
Husse: Ehh, jo alltså… uhm.
Corren: Jag ska inte sälja prenumeration…
Husse: Nähää… (tomatröd husse)
Corren: Det gäller Lussekatt’s tävlingen.
Husse: Jaha, öhh… Ja då ber jag om ursäkt…

Vilken normal människa som helst skulle väl kommit ihåg att dom anmält sin stackars kisse till en sån sak, men inte husse då. Nu stod han där och tuggade på gardinerna och såg allmänt bortkommen ut.Det såg rätt roligt ut när husse stod och bugade och bockade samt viftade med armarna i luften, samtidigt som han försökte komma på en vettig ursäkt. Tur hon inte såg honom, för då skulle hon sprutat såndär sårig gas på husse och dängt till han med handväskan.

“Men så pinsamt husse..”

Eh, vart var jag? Jo, det är nämligen så att dom vill fota mig lite nästa vecka. Det ska bli… eh, skoj? Man är ju van då husse jämt springer runt med blixtlådan i högsta hugg. Aldrig är man säker.

Nu undrar jag bara hur dom ska lyckas fota mig från andra sidan stan. Det måste vara något som husse inte berättar för mig… Hm.

“Usch, jag skäms för dig”

Jag som väsk väktare

Det var en lugn Fredag då husse gick omkring hemma och såg ut som en förvirrad älg, som det ringde på dörren. Det var dags för kontroll av det blöta köksgolvet igen. Jag fattar fortfarande inte varför det kallas för fuktskadat golv, det är ju hur torrt som helst.

Nåväl, innan jag fick jama min synpunkt på det hela, så var hantverkaren igång med sina manicker igen. Då jag sist hälsade på honom, så fick jag veta att jag var inte välkommen att ligga i väskan. Det fanns tydligen viktiga saker där. Så den här gången beslutade jag mig för att lägga mig på väskan och vakta.

Det är en ansvarsfull uppgift. Att vakta väska. Men jag visade på detta sätt, att även jag kan inser det allvarliga med väsktjuvar. Men nu kan alla andas ut. Jag flyttar mig inte i första taget. Inte andra heller.

“Sippo vakt katt vakar väska”

Med livet som insats… nästan i alla fall.

Återigen på kvällspromenad med husse i släptåg. Jag hade precis avslutat patrulleringen av grannområdet och var på väg hem, då jag såg ett sånt roligt staket att jag bara var tvungen att hoppa upp där.

Husse stod och ryckte lite i kopplet och menade att vi borde gå hem, det var mörkt och lite ruggit ute. Då ser jag plötsligt en skugga nere på marken.

Det var en strykarkatt som försökte smyga sig på husse.
Commando-katten i mig vaknade till liv igen. Husse som inte såg skrället först, blev så rädd att han hoppade rakt upp. Jag förstod att det gällde sekunderna, och utan en tanke på min egen säkerhet, så hoppade jag ner på marken, mellan husse och strykarkatten.

Jag visade genast mina kunskaper i katte-kwan-do och katt-rate.
Då smet den lilla fegisen i väg med svansen hängandes efter sig. Ett farligt hot mot husse, var nu avvärjt.

Att skrället sedan förföljde oss en bit, spelar mindre roll. Jag spände bara svansen lite, så försvann fegisen bakom en lövhög.

Resten av hemfärden gick utan problem, om man bortser från husse som sprang rakt in i hundra meter snöre, som någon hängt från ett träd. Själv gick jag smidigt under snöret, medan husse envisades med att springa rakt in i det.

Det roligaste var när han blev arg och skulle slita ner snöret från trädet. Då ramlade det nämligen ner ett par liter vatten från trädet, och träffade husse i nacken. Jag skrattade nästan svansen av mig och glömde bort den dusch jag själv fick.

Vilse med husse

I går drog jag med husse på en promenad rätt sent på kvällen. Det var mörkt och rätt kallt faktiskt. Husse trodde att vi bara skulle vara ute ett par svansvift, men jag hittade så mycket intresanta dofter, att jag liksom tappade bort tiden.

Plötsligt var vi långt utanför området. Husse som inte ser ett skvatt i mörkret, började snurra runt och leta efter något han kände igen. Då insåg jag att husse inte hade en aning om vart vi var.

Tursamt nog så är man ju gammal commando-katt, så jag tog snabbt täten för att leda husse rätt. Det första problemet kom efter ett par meter. En buske luktade så spännande att jag glömde bort husse och sprang runt busken med hela kopplet. Husse gjorde ett par underliga läten när han upptäckte att det var taggiga buskar.

Nästa problem var bilvägen. Jag vägrade prompt att gå över gatan utan strålkastare och farthinder. Jag har allt sett hur folk brummar runt som galningar i sina brumbilar. Det slutade med att husse lyfte upp mig och bar mig över vägen.

Resten av promenaden hemmåt, tillbringade jag åt att motarbeta husse. Springa runt lyktstolpar, in under bilar och sen bara kasta sig ner på marken, är utmärkta knep.

Inte blir det varmare heller

Fortfarande jättekallt ute. Men trots det så släpade jag ut husse på patrull på kvällen. Efter omkring 10 minuter så fick jag nog och gick in igen.