Dagen “L”

“L” som i Lussekatt. Vilken pärs det har varit i dag. Husse betedde sig väldigt underligt på förmiddagen. Redan då borde man blivit misstänksam, men jag var väl lite godtrogen kanske. Men när husses pappa, min “farfar” kom, då anade jag verkligen hundar i mossen.

Plötsligt började husse pula med kattransporten. Då var det bara att lägga tassarna på ryggen. Inte bokstavligt talat förstås, för då går det ju inte att springa.

Innan jag han säga ett jam, så var jag instängd i den hemska lådan. Jag hävdade genast min rätt som katt, att bli frisläpp. Mina kattolika rättigheter kränktes åt både höger och vänster. Men det var ingen som tog någon notis åt mina protester, trots att jag jamade hela vägen in till stan.

Väl framme så fick husse för sig att han skulle använda blixtlådan på mig och ta bilder. Utan att tänka på min säkerhet, så blev jag placerad mitt i en trappa. Snacka om att riskera mina nio liv. Drummel! Som om inte det räckte, så kom det tvåbeningar med andra katter gåendes förbi mig. Tänk om jag blivit upprörd och försökt ta mig ut ur buren, då hade jag fått åka kälke nerför trappan.

“Presumtiv kälkbacke?”

Väl inne i huset så upptäckte jag massa dofter av andra katter. Jag blev så nyfiken att jag glömde bort att jama. Vad var det frågan om egentligen? Hade jag blivit kattnappad och tagen till en sticktant?

Min oro förvärrades av att en tant öppnade dörren och hälsade på husse och mig. Det bådar aldrig gott. När husse dessutom släppte ut mig ur transporten, då tog jag chansen och flydde in bakom massa skräp som stod på golvet under ett bord. Det slutade med att husse fick krypa runt som en sköldpadda under bordet och försöka locka mig en andra klassens kattgodis. Men jag vägrade att komma fram. Till slut så släpade husse fram mig i ljuset.

Då påpekade tanten att jag var stor! Husse räddade snabbt livet på henne och blixtgubben, genom att säga att jag var muskelös. Lite ordning får det väl ändå vara.

Plötsligt blev jag upplyft på ett bord som uppenbarligen varenda katt varit på. Jag ville inte alls vara med längre. Men det fanns inte en chans att komma undan. Tant till höger och husse till vänster. Strålkastare i ögonen och en otäck farbror med en jättestor blixtlåda. Jag tyckte inte alls om den. Det blixtrade och knäppte överallt och jag blev snabbt både blind och rastlös. Jag ville ju utforska rummet lite mer. Det kunde ju finnas något spännande att upptäcka.

Tyvärr så brydde sig ingen om mina protester, utan jag fick finna mig i att bli petad på och upplyft. Lite snopen blev jag när tanten lyfte upp mig. Jag trodde först det var husse och när jag upptäckte misstaget så blev jag så chockad att jag glömde fräsa.

Det blev ett gäng blixtbilder till innan vi var klara. Men ni ska inte tro att jag fick något tack, eller en bit fisk att smaska på. Nähä då, spark ut genom dörren bara. *fnyser*
Det ska jag komma ihåg när jag blir kändis.

“Näää, jag ville inte alls stå still”

“Men det var ett fasligt petande då”