Jag skulle vilja jama att det varit en jämn kamp, men då skulle jag vara en riktig lögnarkatt. Jag har jamat för husse en längre tid, att den här datorn börjar bete sig minst sagt underligt. Här sitter jag och tassar viktiga händelser i min blogg, och vad händer? Jo, hela datorn får hicka och slutar fungera. Dumma dator ,jag kan hicka utan att sluta fungera.
Husse som i början var lugn som en plastblomma, blev snabbt mer och mer frustrerad. Det slutade med att husse skällde ut datorn och var på god väg att kasta den rätt ut igenom ett fönster. Jag påpekade att det kanske skulle vara en bra idé att öppna fönstret först. Jag får nog skaffa en egen dator snart.
Annars har det varit rätt lugnt. Lite jobbigt var det i går. Jag hade nämligen svårt att bestämma mig om jag skulle vara ute eller inne. Husse som måste klä på sig massa kläder, blir inte så glad när jag vänder in efter en liten stund. Han blir inte heller glad när jag efter ett par matbitar vill gå ut igen. Jag jamar och jamar vid dörren, för att jag ska få gå ut. Då skäller han på mig och säger att jag ska vara tyst. Så säger man väl inte till en bloggande katt med kontakter. Jag ska nog starta en kampanj mot husse.
Hi Hi, det här med datorer och tvåbeningar är ett kapitel för sej i min memoarbok (ja, den som jag ska skriva sen alltså). Jag brukar hjälpa till med skrivandet (Trazzel oxå) hon brukar ofta trycka med tassen på avstängningstangenten och då blir tvåbeningarna sååååå arga... jag kan inte förstå det riktigt, det finns ju så mycket annat att göra. Det kommer ju inte något vettigt ur den där skärmen. Ja, förutom en massa blippande som man kan jaga (ungefär som att titta på akvariet) man kan ju aldrig fånga dom där blipparna...
SvaraRaderaÅhh, skriver du också memoarer? Jag har en bok som husse skrivit på i flera år. Men det vet i hundan när den blir klar. Får nog tjata lite på honom. Angående blipparna på skärmen; jag minns när jag var ungkatt, då jagade jag dom *bakom* skärmen. Snacka om förvånad när inget fanns där. Fast det var när jag var ung och oförståndig, nu är jag vuxen och förståndig.
SvaraRaderaSkriver och skriver, jaa, det kanske man kan säja. Sen har jag ju min hemsida som jag har tillsammans med de andra katterna och hästarna i min familj. Vi har ju var sitt "kapitel" kanske man kan kalla det för. Där skriver ju tvåbeningarna om vad jag och de andra har för mej och så finns det bilder. Det är lite kul att säja till kompisar att "du får titta på min hemsida" man känner sej liksom lite viktig då...tycker inte du det oxå?
SvaraRaderaDu har så rätt så. Jag känner mig jätteviktig när jag nämner min hemsida. Funderar nästan på att skaffa såndär tatuering på svansen. Då kan ju ingen missa det, eller hur?
SvaraRadera