fredag 17 juli 2009

Är inte vi värdiga?

Husse läste en artikel som han reagerade på. Varför tycker vissa människor inte att vi djur är värda något? Jag får ofta höra hur mycket han saknar sina förra katter, men inte lika mycket om andra människor. Jag tror att det har att göra med att vi inte pratar med varandra på samma sätt som en människa gör till en annan.

Det är ju också andra lagar och regler som gäller för oss katter. Vi har inte rätt till sjukvård som ni människor har. Det kan kosta jättemycket pengar som husse kanske inte har. Då måste han låta kissen få somna in utan lidande. Men vetskapen om att han kunde räddat missen om han haft mer pengar, är en fruktansvärd känsla.

Gibbe gick ju bort efter en operation som trots allt var lyckad. Husse vet än idag inte riktigt vad som gick fel, eftersom han inte hade 8.000:- till obduktion. Om detta hänt en människa så skulle alla möjliga krävt en obduktion för att få reda på vad som hänt. Men när det gäller ett djur så är allmänheten inte lika intresserad. *snyft*

8 kommentarer:

  1. Om man tycker att djur inte är värda något har man nog aldrig känt något djur. Förmodligen saknas det en hel uppe i knoppen på dom, ochmest troligt tycker de inte att andra människor heller är värda så mycket. De saknar känsloförstånd.
    Om sjukvård...det skulle vara lag på att man måste ha djurförsäkring. De där brummisarna på fyra hjul måste minsann försäkras. Jag vill förstås inte alls åka till det hemska djursjukhuset, men blir det tvunget för att kunna tassa vidare, så...ja då är det väl bra att vi är försäkrade. Vi får mjaua så mycket vi kan om det!
    Synd om Gibbe som inte fick tassa vidare. Även om din husse gör litet underliga saker ibland, är jag säker på att Gibbe hade ett jättebra kattliv så länge han fick tassa omkring här. Somliga saker får man inte reda på nu, men kanske en gång. Vem vet?

    SvaraRadera
  2. Du mjaouar som vanligt visa jam. *nickar* Ibland måste man göra sånt där "nödvändigt ont" som husse brukar säga. Han får också åka till stickisar ibland och han är livrädd för dom. Nästan räddare än mig. *ryser* Gibbe hade ett fantastiskt liv då hon bodde med oss. *sneglar lite* Jama tyst om det här, men hon boxade mig på nosen ibland... *hehe*

    SvaraRadera
  3. Mamma har råkat ut för samma sak. Att inte få veta varför hennes bästa vän dog. Det var en katt som hette Ronja. Mamma saknar henne fortfarande varje dag. Fast hon gråter inte så mycket sen jag kom. För jag är så bra på att trösta henne.

    SvaraRadera
  4. Det är fruktansvärt jobbigt att inte veta. Det är tur att vi är så bra på att trösta. *tass*

    SvaraRadera
  5. Vi undrar också mycket över detta att katter tydligen inte är värda något i vissa tvåbeningars ögon. När matte pratar om hur mycket hon sörjer Aragorn, är hon alltid rädd för att någon skall säga något i stil med att "han var ju bara en katt" och att hon är fånig som gråter efter honom. Men lyckligtvis umgås hon mest med bra folk, som begriper hur det är att älska ett djur!

    Ja, veterinärbesök är ett typiskt "nödvändigt ont" precis som att klippa klorna och bada. Man gillar det inte, men skulle nog må väldigt dåligt om det inte blev gjort...! Nu skall vi snart till vetten både Rufus och jag - jag skall få en "seniorkontroll" och Rufus' mage är i olag. Matte säger att hon tror att vi blir satta på annat foder, så att vi skall må bättre igen, båda två... ja, inte mig emot - jag är inte kräsen!

    Å, matte bad mig hälsa till din husse att om han är intresserad, vet hon ett kattgäng på nätet som hon tror att din husse skulle gilla att vara med i - du kan väl jama om saken med honom i alla fall?

    Varm tass från Imma, t.f. episkopal tempelkatt, och Rufus, novis.

    SvaraRadera
  6. Det är samma som för husse, han blir orolig över att någon ska säga nåt sånt dumt. Då blir han nämligen tvungen till att slå något hårt i skallen på dom, som han själv säger. Stickis-besöken är en sak, men jag HATAR att sitta i transporten. *fräser*
    Vad är det för kattgäng på nätet? Det är inga katter som hittar på tokigheter va? Jag har nämligen ansvar för min husse.
    Tass tillbaka.

    SvaraRadera
  7. Åhh!!! Så sant så sant!!

    Jag minns när din husse ringde den dagen då Gibbe hade gått bort :(. Som han grät... som JAG grät!!! Usch det var ett hugg i mitt hjärta att höra honom gråta så förtvivlat!

    Kram, kram, kram!
    TudisRudis ;)

    SvaraRadera
  8. Husse hävdar bestämt att han hade skit i ögat bara... *suck*

    SvaraRadera