måndag 9 februari 2009

Brrrrr

I dag har det varit jätte kallt ute. Husse var ute en liten sväng bara, men jag hörde honom huttra på andra sidan kvarteret. Typiskt husse att bli lurad av lite fint väder. Jag skulle aldrig bli lurad. Det var därför jag stannade inne hela dagen. Kände inget större behov av att frysa tassar och svans av mig.

Natten var dock smått kaotisk. Runt 23-tiden fick Snuffe totalt frispel och flög på mig när jag tassade runt i egna tankar. Innan jag han säga "mjaou" så hade han gjort ett svanskast och slängt mig på rygg. Jag tillgrep omedelbart nödvärnsrätten och slog framtassarna runt halsen på skrället och sparkade med kaninben i skallen på honom.

När jag släppte så tittade han lite lömskt på mig. Först trodde jag att han skulle börja gråta, men det var lite fel. Han lurades bara, för plötsligt gör han en kattvolt och landar mitt på min rygg och biter mig i örat.

Vi roade oss med detta till efter midnatt. Då hotade husse med blomsprutan om vi inte sansade oss. Vi ville inte alls bli blomsprutade...

Så måste jag också jama ett tack till alla snälla kattkompisar som gett mig beröm för mina fantastiska memoarer. Det jamas här och var om sorgsna tvåbeningar. Jag hoppas sorgen går över. Husse har hitills använt en rulle papper och två katter, till att torka sig om näsan med.
Jag räknar med att torka pälsen omkring jul.

Tassen på er,
-Sippo

2 kommentarer:

  1. Jaha, ser att även du får uppleva det jag upplever flera gånger om dagen. Katter med frispel alltså. Trazzel är en sån som har det ofta och länge. *morr* ´ärligt talat så är jag jamarns trött på den odågan...
    Dina memoarer är säkert jättebra men min tvåbening klarar inte av att läsa såna snyfthistorier säjer hon, så jag får bara nosa här och där på dom

    SvaraRadera
  2. Husse klarar inte heller av snyftare. Men ändå så läser han. Jag tror ibland att han saknar några hästar i stallet, om man så jamar. Snuffe är en liten odåga ibland. Jag har väl inget emot lite bus då och då. Men när jag äter eller ligger och sover, då vill jag gärna vara i fred. Till och med husse fattar det.

    SvaraRadera