Jag är gosig

Det är säkert! Idag när vi var på gården utanför, så drabbades jag lite av akut gosighet med husse. Vet inte riktigt säkert, men det kan ha att göra med att jag tycker lite synd om honom. Det är tur att man är utbildad stödkatt. Min husse har nämligen drabbats av dåligt samvete för något som hänt för jättelänge sedan. När jag bara var en liten kisse.

“Utbildad stödkatt.”

Husse visste nämligen inte lika mycket då som nu, och han begick diverse fel och behandlade mig lite tokigt ibland. Men jag har strukit en tass över det som hänt och gått vidare. Varför kan inte husse göra samma sak? *suckar*

“Kom husse, så ska du få en puss av mig.”

I vilket fall som helst, så visade jag mig från min bästa sida. Det vill säga, jag låg på rygg och kaninsparkade husse lite. Tänkte att det kanske gick att göra en sån där “kick-start” som jag har hört talas om.

“Tjenare husse! Kom igen nu då. (sparka, sparka)”

“Nu har jag dig allt! (rycka rycka, dra dra) Du kommer inte ur mitt tasshållargrepp med dubbel skruv!”

Men som vanligt fick man ju inte njuta klart i det sköna vädret. Husse hade nämligen ett möte nånstans, så jag fick helt enkelt avbryta promenaden lite tidigare. *fnys, mutter*

Nu måste jag nog gå och vila lite i sängen. Det är så varmt ute att jag blir alldeles svettig i pälsen av att tassa allt som hänt. Vi jamas!

“Puh! Det var jobbigt det här. Måste nog ta igen mig lite.”