måndag 20 juli 2009

Vilken dag

Fy vad jag har haft det jobbigt idag. Vädret var jättelustigt. Det var molnigt och blåste kallt, men det var även klibbigt och dant. Usch! Vår morgon började med att husse betedde sig minst sagt underligt. Han skulle nämligen “betala räkningar” med datorn. Varje gång han gör det, så avger han massa underliga ljud. Jag satt och njöt av mig frukost då han plötsligt vrålade Gnorf!

image
Husse kunde knappt bestämma sig för vad han skulle ha på sig.

Jag blev ju alldeles förvirrad och undrade vem sjutton Gnorf var. Det visade sig att det var ingen alls, utan bara husse som hade problem med sin bank. Jag förstår inte varför ni människor absolut ska ha banker. Själv förvarar jag mina godisar i skafferiet.

Efter denna lilla uppvisning, så bestämde sig husse för att lämna oss stackars katter helt ensamma i flera timmar. Fast det var nog lika bra att vi stannade hemma. Husse var helt stukad i kroppen när han kom hem med massa kassar med kattmat, kattgodis och kattsand. Jag övervägde nästan att ringa ambulans.

Efter att ha inspekterat alla kassar och hjälpt husse med att packa upp, så var det dags för inspektion av kvarteret. Husse vägrade först, men efter att ha jamat klagosången ett par gånger, så ändrade han sig.

image
“Hm, det fanns något i buskarna som smakade lite underligt.”
image
“Man måste undersöka från alla möjliga vinklar.”

Det dumma vädret och husses springande inne i stan hade gjort honom helt mör. Han gick och jämrade sig så mycket att jag blev hela tiden störd i mina undersökningar. Till slut gav jag med mig och vi vilade en stund.

image
“Okej, en liten stund kan vi väl vila då.”
image
“Hoppsan, såg jag inte något som rörde sig där borta. Kom igen nu slöhusse. Framåt!”

  När vår promenad var avklarad så däckade husse som en klubbad säl. Tror man kunde höra hans snarkningar i grannkvarteret.

7 kommentarer:

  1. Voff! (Ursäkta, men jag kan inte jama...)
    Gnäll gnäll, hade tänkt skicka en tröstslick, till Imma och matte, gnäll gnäll, men jag vet inte hur jag ska tassa till det!
    Jag har ingen egen blogg att skicka från, gnäll, gny, måste man ha det?
    Voff! Usch, jag känner mig som en hund bland hermelinerna. ursäkta. *försiktigt vift med slokande svans*
    Jag måste nog anmäla mig till HBF (Hundarnas BildningsFörbund) och ta en kurs i elementär kattiska...Mina katter lärde sig lite hundiska så vi förstod varandra rätt bra, så länge jag fick ha dem till sällskap...*snyft*
    Om Imma eller hennes matte läser detta: Milda öronslick till Imma och vänliga tassar upp i knäet till matte!!! Tänker på er <3!

    SvaraRadera
  2. Det gör nog inget att du tassar det här. Jag ska se till att Imma och matte får det. Måste säga att även skällisar visar karaktär när det händer såna här saker. Trots att du inte jamar kattiska, så går det nog bra ändå. *tass*

    SvaraRadera
  3. Voff, så snällt av dig! Jag såg att du förmedlat mina hundliga hälsningar!
    *tass* (stor, lurvig, svart och vit förstås)
    Trassla

    SvaraRadera
  4. Det var så lite så. Vi fyrtassar måste hålla ihop när sånt här sorgligt händer. *vinkar med tassen*

    SvaraRadera
  5. Fick du någonsin veta vad Gnorf betydde?

    Gulligt av en skällis att skicka en hälsning..

    Tass!

    SvaraRadera
  6. Sorgligt att mista vår kompis Rufus. Har varit blöt i morrhåren hela eftermiddagen av tårar. Nu måste vi göra allt vi kan för att Imma och hennes matte ska få tröst!
    TassKram Wikki

    SvaraRadera
  7. Nea - Nä, inte en susning om vad det betyder. Måste vara ett av husses egna ord. Visst var det gulligt av skällisen.

    Wikki - Likadant här. Husse fick en liten chock tror jag. Vi är redo att agera stödkatt åt Imma och matte.

    SvaraRadera