Sippos memoarer kapitel 6+7 (2001)

När den värsta chocken lagt sig, så tittade husse fram igen bakom hörnet. Den här gången så tror jag att han insåg vad som hände. Snabbt sprang han ut i köket och fixade och bankade. Någon minut senare kommer han tillbaks med ytterliggare en strumpa med kattmynta i. Jag gav då upp och släppte Gibbe efter att ha gett henne en smäll med svansen. Allt mitt jobb att förhindra en överdos var förgäves. Nu ligger hon på golvet och sniffar i sig hela veckoransonen. Jag drar en djup suck innan jag tar min egen strumpa och lägger mig i soffan.

Jag låg väl där någon timme eller så och sniffade på min strumpa och viftade lite extra med svanstippen då och då, men blev snart rastlös och bestämde mig för att ge Gibbe en
extra omgång. Smidig som en panter smyger jag ner från soffan och nosar i luften efter den lilla fröken.

Då ser jag henne plötsligt komma smygandes bakom hörnet med sin
strumpa hängandes i gapet. Nu gäller det att sikta rätt här. Mitt kattsinne säger mig att det är bäst att sikta in sig på mittenpartiet på Gibbe. Jag tar sats och sprintar fram så fort att hon inte hinner reagera. Då gör hon en liten fuling, hon kastar sig ner på sidan med det lysande resultatet att jag flyger tvärs över henne. Då jag reser mig upp för ett nytt anfall så drabbas jag av en nysattack som gör mig helt vimsig i bollen.

Jag hinner knappt återhämta mig så ser jag något grått närma sig i stor hastighet. Sekunden efter ligger jag på rygg med Gibbe på mig.
— Atscho, vänta ett tag här va? Nyser jag förvirrat.
— Nähä du, svarar hon och drämmer till mig med strumpan i skallen.

Oj vad vi busade med varandra. Det kändes dock lite konstigt att bita en tjej, men efter att hon gett mig ett par snytingar, så ändrade jag snabbt åsikt.

Allt eftersom tiden gick så började vi komma mer och mer överens. Gibbe var ofta på bettet och busade med mig titt som tätt. Men bäst av allt var nog att husse insett att han betett sig lite illa mot mig. På sätt och vis förstår jag honom. Han la ner så mycket tid på att lugna Gibbe, att han helt enkelt glömde bort att även jag vill ha kram och kel. När husse äntligen insett misstaget så hade jag precis börjat anpassa mig utan kramar från husse. Så när han försökte lyfta upp mig i famnen, så rev jag honom över hela bröstet.
Rätt intressant vilka höga toner husse kan avge under vissa omständigheter. Efter flera försök så ändrade han taktik och började behandla oss på ett mer rättvist sätt. Men det tog allt ett par månader innan jag började lita på husse igen. Man måste ju visa vem som bestämmer. Jag tror att det som verkligen fick honom att ändra sig, var när han en dag såg en pytteliten del av min blink hinna. Han trodde direkt att det nu var min tur att resa till regnbågslandet. Under flera veckor vägrade han att lämna mig ensam en enda sekund.
I början kändes det rätt mysigt, men när jag knappt fick gå på lådan själv, då fick det vara nog. Jag försökte förklara för husse att hans överdrivna vaksamhet över mig snart kommer att driva oss båda till vansinne.

Kapitel 7 - En ny start

När husse äntligen börjat bete sig som en normal tvåbening, så var det dags för nästa projekt. Jag var tvungen att övertala den lilla fröken om att hon inte hade ensamrätt på husses säng. Det slutade upp med att vi låg på varsin sida om husses huvud under nätterna. Det var jättemysigt för alla utom husse. Otroligt hur människor kan svettas. Mer ofta än sällan så blev vi nedskuffade på golvet. Vi hämnade genom att gnida av oss lite päls på husses rygg. Han såg ut som en ryamatta på morgonen.

Livet började återgå till det normala. Vad man nu anser vara normalt. Gibbe var fortfarande väldigt rädd av sig. Hon tyckte inte alls om när det kom folk på besök. Själv tyckte jag det bara var trevligt med andra människor som kom över. Dem brukade ofta sätta sig på golvet och klia mig lite på magen och säga hur söt jag var. Nu var det ju inte så att man behövde tala om det för mig, det var ju liksom självklart. Jag lärde mig även snabbt att om jag gjorde lite konster, så innebar det mer godis till mig. Jag svalde stoltheten och ställde mig på baktassarna och åt ur husses hand. Den beska smaken av stolthet blev snabbt ersatt av kycklingsmakande godis. Det smakade mums.

Men när husse ville att jag skulle rulla runt och skälla som en hund, då fick det faktiskt vara nog. Jag slog tassen i bordet och jamade till på skarpen. Någon måtta får det väl ändå vara. Gibbe som knappt vågade andas under sängen, kom ibland fram och snodde åt sig en godis. Men oftast så fick jag även hennes andel, då jag tyckte det var dumt att den skulle ligga på golvet och bli gammal.

Det hela utvecklades till en slags lagsport. Gibbe tiggde till sig lite godis av husse som hon sen inte ville äta. Då fick jag rycka in och smaska i mig hela härligheten. Jag vet inte riktigt varför hon inte ville ha godiset, men husse sa något om "figuren" vad som nu menas med det. Själv äter jag ju mycket godis men har trots det en helt perfekt figur om jag får jama det själv.

Uteliv

Under vår första sommar tillsammans, så insåg husse att det var komplett omöjligt att hålla koll på två katter samtidigt. Så fort han försökte hindra Gibbe från att gräva ner sig i marken som en grävling, så passade jag på att smita åt andra hållet. Nu var det väl inte så att han inte litade på mig, men med tanke på att det finns otäcka kattplågare och kattnappare ute, så förstår jag honom.

En dag så fick husse besök av sin byggtokige pappa. Dem hade nämligen bestämt sig för att det nu skulle byggas en rejäl inhägnad på uteplatsen. Det blev ett fasligt springande hit och dit och dem kunde tydligen aldrig komma överens om nånting. Påminde lite om mig och Gibbe faktiskt. Skillnaden var väl att vi inte kastade verktyg efter varandra.

Efter en halv dags bankande och hamrande, så hade det till slut kommit upp ett stort nät som tydligen skulle hindra oss från att utforska för mycket och hindra andra från att smyga sig in på vårt revir. Det verkade kanon till en början.

Det var på husses första rast som jag passade på att kolla hållbarheten i nätet. Den var obefintlig. Jag lyckades riva allting på ett par sekunder och sedan kunde jag ju inte låta bli att springa ut och utforska lite.

Husse reagerade precis som vanligt. Han vrålade i högan sky och sprang ut ur huset i bara strumporna. Han märkte snabbt att man inte har något vidare bra grepp på gräsmattan i strumpor. Sen låg han på rygg och svor över allt möjligt. Själv satt jag högt uppe i trädet utanför tomten och bara skrattade.

Denna brist i säkerheten åtgärdades med en burk spikar, skruvar, häftklamrar och en halvmil ståltråd. Det hela började påminna mer och mer om det där fängelset Alcatratz eller vad det heter. Men husse började nu känna sig säker på att jag inte skulle kunna klättra över. Det gjorde jag inte heller, utan jag letade upp en annan väg som gick under nätet. Då fick husse totalt frispel och skulle springa efter mig. Tyvärr glömde han bort det gigantiska nätet som han själv satt upp och lyckades sno in sig ett par varv innan han insåg att det enda nätet höll kvar inne på tomten, var han själv.

Jag hade precis rundat husknuten och var på väg till baksidan av huset för att utforska lite, då jag hör ett ynkligt pipande. Det var fröken Gibbe som hade smitit ut efter mig och nu kom springandes längs husväggen.

- Sippo! Lämna mig inte ensam, skriker och efter mig.
-Ja men kom då Gibbe, säger jag och fortsätter gå.

Gibbe kryper på knäna längs väggen och när hon väl kommer fram till husknuten som jag väntar vid, så skakar hon i hela kroppen.

-Jag är rädd, piper hon och darrar på läppen.
-Men varför skulle du springa efter mig om du inte vågar gå nånstans?
-Jag trodde du skulle lämna mig ensam och inte tyckte om mig längre.

Mer hinner hon inte säga innan husse kommer galoperande och kastar sig över mig och kopplar ett rejält grepp om kroppen på mig. Gibbe piper till av rädsla och springer in under ett par buskar. När husse bär mig hem igen så hör jag Gibbes ynkliga pipande lång väg. Jag var så arg på husse som skrämde upp henne så där. Han släpper av mig inne på tomten och springer sen iväg efter Gibbe. När han kom tillbaka så berättade han hur hon hade blivit rädd för honom och försökt krypa iväg. Men som tur var fick husse tag i henne så hon inte sprang vilse. Samtidigt som husse berättar det hela för sin pappa, så beslutar jag mig för att återigen testa säkerheten. Den här gången klättrade jag över nätet på ett annat ställe. Jag hörde hur husse svor och gormade när han kom springandes runt huset efter mig. Sedan fick jag mig en utskällning efter noter. Det blev en något falsk sång.

Efter denna lilla utflykt så gav husse upp och vi katter fick inte vara ute alls längre. Vet inte vem som var argast. Jag som inte fick gå ut längre, eller husse som kämpat en hel dag med uteplatsen till ingen nytta.