lördag 27 februari 2010

Kelig

Idag har jag varit så kelig att jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. Hela förmiddagen tassade jag runt på skrivbordet framför husse och buffade så mycket jag kunde. Sedan följde jag med honom till soffan där vi la oss och sov ett tag. På eftermiddagen blev jag ännu mer gosig och körde upp alla kroppsdelar i trynet på husse för att visa hur jag kände.

Det var då han började protestera och fnysa åt mig. Han påstod att jag gnodde av halva pälsen i ansiktet på honom och la den andra hälften över hela skrivbordet. *fnys* Han sa till och med åt mig att sluta, för jag var jobbig och ivägen. *sniff*

När han för kattielfte gången körde ner mig från skrivbordet, så kände jag hur mitt hjärta brast. Jag ville inte leva utan gränslöst mycket gos och kärlek. Så jag klättrade upp på köksfläkten och hotade med att hoppa om han inte började kela med mig. Då kom han fram med framsträckta armar som för att lyfta ner mig, men istället så blixtrade det till och jag var blind som en mullvad. Mitt hot om att hoppa hade ingen effekt. Jag får fundera ut något annat till ikväll.

[caption id="attachment_1246" align="aligncenter" width="300" caption="Om du inte kelar med mig så hoppar jag! *morrhårsdarr*"][/caption]

15 kommentarer:

  1. Va? Får du vara på fläkten?

    Min matte och husse blir hysteriska när jag försöker hoppa dit. De skriker nåt om att slå sönder spisen som svar svindyr. De är bra fjantiga.

    Tass, Sangi

    SvaraRadera
  2. Sådär hjärtlös kan matte också vara! När man visar att man är riktig gosig och stryker hela kroppen mot ansiktet på henne så påstår hon att hon får katthår som killar hennes näsa. Och? Sådana petitesser ska man väl inte bry sig om när ens kisse vill kela! Vi får allt visa dem! *fnyser* Kommer du på nåt bra tips till ikväll, så jama gärna om det. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  3. Stackars dig Sippo!

    Visst e de hemskt när man kommer och vill gosa och blir bortkörd. Päls i näsan e väl inget och klaga över de e ju bara att tvätta sig noga med tassen sen ju.

    Tröstbuffar

    SvaraRadera
  4. Som jag kan se det hela handlar det här bara om en enda sak: husse är avundsjuk på din päls. Därför försöker han få dig att tro att han inte tycker om den. Det är lite smått patetiskt, men så är människor ofta. Ha överseende, gärna från hyllan ovanför köksfläkten.

    SvaraRadera
  5. Näe, jag FÅR inte vara där, men jag var så deprimerad att jag inte brydde mig. *sniff* Men normalt så säger husse att jag kommer ha ner fläkten. Men Snuffe får minsann vara där uppe ibland. *mutter*

    SvaraRadera
  6. Åh, då förstår jag mycket bättre. Jäkla pälssnattare! Men jag ska följa ditt råd och ha överseende.

    SvaraRadera
  7. Då är vi olycksbröder allihop. Jag undrar också hur man kan vara så hjärtlös. *snörvel* Ibland känns det som om INGEN tycker om en. *morrhårsdarr*

    SvaraRadera
  8. Eftersom husse har försummat dig (och säkert Snuffe också) under veckan tycker vi att det är riktigt oförskämt att gnälla över lite hår! Husse ska vara tacksam att ni vill fortsätta att gosa med honom! Nosbuff

    SvaraRadera
  9. Oförskämt var ordet! Tacksam verkade han bli först när jag gick och la mig. *fnys*

    SvaraRadera
  10. Voffsan!
    Hmmmm.
    Jag känner igen vissa delar. Känslan av att nästan krypa ur pälsen för att få husse eller matte att förstå att JAG ÄR AKUT GULLNÖDIG!!!
    Mina Trassliga metoder för att få uppmärksamhet är självklara: Nosbuffar under armbåge och, i riktigt nödläge, sitta på bakbenen med framtassarna rakt upp i luften! Det är sällan jag blir bortschasad då...lite klapp. några myspysiga gulleord, lite kli här och där...och den Absoluta Höjdaren...Sitta I Knä. Mmmmmmmmmmmm.
    Tyvärr lider Brädhögen totalbrist på fläktar. Tror att jag skulle ha liiite knepigt att ta mig till ett sådant ställe.
    Hoppa upp på kakelugnen är liksom inte heller att tänka på. Då skulle man ju behöva en Skyeterrierlift!
    *vift vift vift*
    Trassla

    SvaraRadera
  11. hejsan sippomannen!
    ja,det där med hår i näsan och ansiktet hör man lite då och då..
    "jag har hela katten i ansiket"
    och? brukar vi säga då.
    /tass

    SvaraRadera
  12. Precis vad jag själv ofta tänker. "och"?
    hehe...

    SvaraRadera
  13. Ibland är våra människor rackarns sega. Hur svårt kan det vara att se att vi är gosnödiga?

    SvaraRadera
  14. Det där med att sitta på fläkten skulle ställa till vissa problem, jag är nog för tung i gumpen för att ta mig upp dit sen är det alldeles för ansträngande.

    Nej, när jag vill gosa, då går jag runt mattes ben så hon nästan snavar över mig. Ibland sätter jag mig väldigt nära, lägger upp en tass i knäet och ser bedjande ut, samtidigt som jag gnuggar mitt huvud mot mattes ben. Det brukar hjälpa annars är det bara att hoppa upp i soffan och lägga sig på rygg medan jag rullar fram och åter så låter jag arhg, fnoff, fnys och massor av ljud. Helt helknas, för då förstår matte att nu vill jag busa och efter bus kommer gos. Så då får jag som jag vill.

    Taxkramisar.

    SvaraRadera
  15. Alla har vi våra sätt att få vår vilja fram. Utom våra människor då, de får faktiskt göra som vi säger.

    SvaraRadera