tisdag 16 februari 2010

Mitt namn

Mjau! Jag hade ju totalt glömt bort det som Gustav jamade om igår.

Enligt husse så kom han på mitt namn när han satt hemma hos en släkting och puffade på sina stinkpinnar. Han hade precis bestämt sig för att skaffa en kattunge och nu var det ju bara namnet kvar.

Efter diverse underliga (hua) förslag, så föreslog husse Sippo. Han hade nämligen en tändare vid namnet Zippo, som betydde mycket för honom. Men självklart skulle mitt namn stavas med "S" för att jag var så Speciell.

Trots att jag haft samma namn i tio år, så blir folk alltid lika förvånade när husse pressenterar mig. Fast det braiga (eller kanske inte SÅ bra) är att när vi är hos sticktanten så hittar dom mig snabbt i sin kompjåter och det innebär att jag får komma hem snabbare. Bra va?!

16 kommentarer:

  1. Det är verkligen ovanligt, för vi känner nog ingen annan Sippo. Fint namn! Självklart är det en fördel att du hamnar i gräddfilen hos vettisen. *hmm* Det lät nästan som om du hamnade i lunchrummet, men det var inte så vi menade. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Fyndigt namn! Spännande att läsa hur alla fått sina namn.
    Vi kan inte tänka oss något bättre namn än Sippo på dig! Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Oavett hur du har fått ditt namn så har du blivit en portalfigur (=viktig katt) inom bloggvärlden. Kanske är det så här ditt namn när uppbyggt: S = speciell, i = i, p = pratande, p = personligheters, o = organisation? Eller så står det för nåt helt annat?

    SvaraRadera
  4. Hm, det var ju en annorlunda beskrivning. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det sättet.

    SvaraRadera
  5. Lite tufft är det kanske med ett alldeles speciellt namn. Fast jag vet inte om jag ska vara glad eller inte över den där gräddfilen. Lunchrummet? *fniss*

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att Sippo är ett perfekt namn på en katt, för matte säger att det är bra att det är ett S i början på namnet. För när man lockar på en katt så säger man s flera gånger men man sätter ihop tänderna och då låter det som sssss men man får inte gapa utan tänderna ska sitta ihop. Hoppas du har förstått!

    Taxkramisar.

    SvaraRadera
  7. Det har vi också hört. Självklart så lystrar jag till mitt namn, men jag kommer inte bara för att man ropar på mig. Jag måste vilja det också.

    SvaraRadera
  8. Hej

    Du är kanon Sippo. Visste inte att du var så gammal... ursäkta, menar erfaren, med tio år på nacken. Du är ung både i själ och hjärta.

    SvaraRadera
  9. Jag känner mig som en riktig ungkatt ibland. *svansdansar*

    SvaraRadera
  10. Matte säger att Sippo är ett så bra namn att hon ibland säger fel och kallar Sixten för Sippo... ni är ju rätt lika till utseendet *fnissar*.

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  11. *fniss* Jag visste inte att mitt namn var SÅ populärt. Att vi dessutom är lika varandra måste ju bli förvirrande för stackars matte. *hehe*

    SvaraRadera
  12. Jaså det är så du fått ditt namn, jag trodde du kom från Finland eller att din husse gjorde det.

    Själv heter jag egentligen Sangiovese, vilket är en vindruva. Alla mina syskon heter också vindruve-namn.

    Tass från Sangi

    SvaraRadera
  13. Saaangiovese... Oj, det var nästan så jag vrickade tungan. Sangi var lättare att jama. Lite festligt att bli döpt efter vindruvor. *hehe*

    SvaraRadera
  14. Jaså, en tändare? Ja, du är ju ett ljus förstås! Ett ledljus för oss andra katter. Din husse måste vara en sån där siare som vet vad som kommer hända.
    Men Snuffe då? Vem hittade på det? Min ena lillhusses mest älskade gosedjur hette också Snuffe. Det var före min tid, förstås. Den Snuffen bor fortfarande hos honom. Sina vänner ska man inte göra sig av med.

    SvaraRadera
  15. Jo, jag är väl på sätt och vis husses ledljus. *Stolt* Snuffe fick sitt namn över en kopp kaffe. Det är vad jag har hört i alla fall.

    SvaraRadera