Mitt skydd för kvällen

Normalt brukar jag ju faktiskt sitta i fönstret och titta på allt som smäller utanför på natten. Fast nu har alla bloggande katter gjort mig så nervös att jag faktiskt plockade fram ett alternativ. Så kan jag ha det som mitt privata rum när jag vill vara i fred.

Hörrö, skaffa egen lya.

Äntligen får man vara i fred

“En liten låda gjort av papp
räcker utmärkt för en katt.” -Sippo, pappkatt

Frost

På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!

Fåglarna här i området har börjat ta sig i kraxen allt mer. Jag har dagligen fräst och jamat åt kräken, men dem sitter bara där på hustaken och lyktstolparna och kraxar åt mig. Detta har blivit ett allt större problem. Funderar på att köpa stege i kattstorlek och klättra upp på hustaken och banka fjädrarna av  dem.

“Ensam stod jag mot flockens krax passa dig fågel, snart är det dags att slå dig på näbben ditt fräcka fä då går det snabbt, du hinner ej…mä” -Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.

Simon's Cat 'TV Dinner'

Många mumsisar

Först en snabb rapport om gårdagen. I går fick vi veta varför en av grannkatterna förföljer oss om kvällarna. Hans matte sa att han älskar ficklampor. Det förklarar varför han ligger och smyger i buskarna. Trodde ett tag att han var en sån där snuskkatt som man hört jamas om och han var ute efter mig. *skak, darr*
Så till dagens barvader.

Blev försvansat irriterad i dag när vi var på promenad. Hela luften var full av flygande mumsbitar. När jag såg ett gäng sitta i ett träd, då kunde jag bara inte hålla mig längre.

Tyvärr lyckades jag inte fånga någon. Men det är kanske inte så märkligt när man har en tvåbent elefant att släpa på.

Utöver detta så har jag även uppfunnit ett nytt yrke för mig.   Nosolog.
“Katt med begåvad nos som spårar upp saker och händelser.”

“Kallt om tassen trots värsta stassen. Med nosen i backen får jag fågelskit i nacken…”
-Sippo, frustrerad katt.

Mjölk e gott

Jag vet att jag inte borde. Men hur ska en katt kunna motstå ett glas med mjölk som bara står där på bordet? Jag gillade inte kattmjölken som husse köpte nämligen, så vad gör man inte för att få sig en tass med mjölk? I bland händer det att jag spiller lite, fast det får husse ta hand om.

God Jul

Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.

Inte nu igen… Mutter

Eh, vad gör du husse?

Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”

En lugn dag

I dag har jag bara varit ute ett par gånger och vädrat pälsen och sträckt på tassarna. Vädret har väl inte varit det bästa direkt. Värst är den där hemska blåsten som ruffsar min fina päls. *mutter*

Hittade en stor gräsmatta som jag var tvungen att inspektera. Nu var det verkligen tur att husse hade sin lampa med sig, det var nämligen becksvart och fullt med hål i marken. Husse grymtade som en gris när han plaskade runt i leran. Själv hade jag jättekul och ville gärna gå lite längre bort. Men då sa husse stop, och släpade mig hela vägen tillbaka. Jag tycker inte om att bli släpad.

Det här med julen

Räcker det inte med att alla tvåbeningar blir komplett galna och klär ut sig på olika sätt? Måste man dra med sin stackars katt i eländet också?

Jag känner mig helfånig. *mutter*

Nej, jag tänker inte se söt ut.

Blött överallt

Den här dagen har då inte varit något kattväder, det jamar jag bara. Började morgonen med att släpa husse ur huset för en promenad. Efter ett tag insåg jag att det var kattans blött ute. Kunde knappt nosa på en buske utan att få blött i hela pälsen. Vi gick in och somnade båda två.
Ett par timmar senare tyckte jag det fick vara nog. Nu var det dags för ny promenad. Det krävdes en hel del fräs och jam, innan husse behagade röra på sig. Sur var han också. Trodde nästan han skulle få sådan där “hjärninfarkt” eller vad det heter.

Den här bilden tog husse i komplett mörker. Inte en lampa i närheten. Då slog husse på sin lampa och fotade utan den där blixtprylen. Blir självklart inte lika bra på kort som i verkligheten. Men man ser ju lite av min fina päls.

Väl ute, så fick vi verkligen nytta av lampan husse köpte i går. Det var nämligen becksvart och det ramlade ner massor med blött. Både husse och jag fnös åt vädergudarna. Alla är emot oss.

Husse var nog den som roades mest av sin nya leksak. Själv höll jag på att få hjärtfel när det plötsligt dök upp en skugga av storlek större, från ingenstans. *fnys*

“När det regnar och är blött, är det okej att bli trött.”-Sippo, fuktskadad katt.

Jag är upplyst

Husse har återigen köpt massa blinkande och lysande saker. Jag ser ut som en såndär julgran som finns i området. Massor med lampor. Husse påstår att det är för att skydda mig, men jag tror faktiskt att han har köpt allting för att han själv inte ska snava och slå sig.

Så i dag köpte husse en slags strålkastare som han klistrade fast på koppelvindan. Rätt skönt, för då ser han vart han trampar och låter förhoppningsvis min svans vara i fred. Så köpte han en liten blinkande sak som skulle fästas i halsbandet. Den höll i hela 49 sekunder innan den gick i två delar. Sen gick den i tre och fyra delar. Ungefär då gav husse upp.

"Bjällerklang bjällerklang, vilket kattans larm..."
-Sippo, din ljusglimt i mörkret.

Mobbad katt

I dag var det inget kul att vara jag. Först var det så tråkigt väder, att jag inte ville gå ut alls. Blev lite orolig och kände med tassen på pannan, om jag börjar bli sjuk. Men så var inte fallet. Så då måste det vara vädret.
När vi väl kom ut på eftermiddagen, så tog det inte lång tid innan jag såg en otäck fågel i ett träd. Det var en sån där farlig sak som Gustav varnade mig för.

Först försökte jag ignorera fjädervippan, men den var så uppnäbbig att jag inte kunde behärska mig. Till slut gjorde jag en kattrusning och klättrade upp i trädet så fort jag kunde. Typiskt nog så hoppade den fegisen upp två grenar, samtidigt som husse vägrade ge mig mer koppel. Jag anar fulspel bakom kulisserna. Till slut satt fjäderfät och skrattade och pekade vinge åt mig. Jag är en mobbad kisse… "En mobbad katt jag är i dag, men i morgon jag tar dig med nya tag.” -Sippo, filosofisk och mobbad katt.

Väldigt massa spring här

I dag så fick husse besök av lite släktingar. Dom sjöng och ylade, så jag blev alldeles nervös. Så fick husse paket också. Jag var på väg att erbjuda min hjälp som paketöppnare, men jag blev liksom lite undanskuffad. Fnys!
Det bästa var ett par pepparkakshjärtan som vi alla fick. Det tyckte jag var jättesnällt faktiskt. Tack snälla tvåbeningar.

“Pepparkatshjärta är inte att tugga på, ledsen i ögat blir jag då”
-Sippo, beundransvärd katt.

Låg beredskap igen

Kan meddela samtliga katter att det vita nu har försvunnit. Troligen fick det kalla fötter när jag tassade runt och fortsatte inspektionsrundorna trots allt vitt. Detta bevisar det jag alltid jamat, vi katter är oslagbara när det gäller uthållighet och envishet.

Härligt med lite grönt igen

I går fick husse för sig att han skulle kasta lite möbler. Plötsligt försvann en bokhylla ut genom dörren. Det var rackarns fräckt, det var nämligen en av mina favoritplatser innan tvättmaskinen. Nu känner jag knappt igen mig. Om jag råkar göra något i ett hörn, så är det helt och hållet husses fel. Han ska inte möblera om och förvirra oss katter.“Att kurra är skönt och att störa oss då är inte lönt”
-Sippo, poetisk katt.

Halt

Med ett enda långt jam, går det att sammanfatta vår kvällspromenad i går. Husse hade fullt sjå att hålla reda på sina två ben, gissa hur det gick med mina fyra. Det är tur man är en graciös kisse. Jag kan faktiskt gå ner i split med alla fyra tassar, det ni.

Varje gång husse var på väg att halka, så drog han automatiskt tag i kopplet, så att jag åkte kana med alla tassarna i fyra väderstreck. 

När balansen väl var återställd, så gav jag husse mitt onda öga. Inte nog med att man är inspektionskatt, nu har jag tydligen blivit räddningskatt också. Borde kanske börja ta betalt för mina tjänster.

Uppdateringar och en rapport

Först och främst måste jag varna alla katter; Det kommer massor med vitt! Samtliga katter bör omedelbart söka skydd i närmaste soffa eller mysig garderob. Upplysningsvis har det kommit så pass mycket att det täcker tassarna. Mycket oroväckande.

Passade även på att uppdatera snabbmanualen i spårning. Hittade två nya spår när vi trampade runt i snön. Jag sa åt husse att ta ett par bilder med blixtlådan. Var även tvungen att kolla under buskarna efter ödlespår. Maya har nämligen begärt sådana i handboken. Men det verkar som om de flesta har gått och lagt sig. Alla faktiskt.

Rapport från morgonens patrullering

Det var inte det roligaste att tassa ut bland massa vitt och blött elände. Men jag ryckte upp morrhåren och gick med bestämda steg ut för en runda. Det mest intressanta från promenaden var ett par tvåbeningar som stannade och pratade lite med mig. Husse stod lite vid sidan om och trampade.
En nackdel var förstås den hundusling dom hade i koppel. Fast han verkade förstås tämligen ofarlig. Storleksmässigt var han inte mycket större än mig. Fast som vaksam katt intog jag svansberedskap. Man kan ju aldrig vara riktigt säkra när det gäller sådana där skällmaskiner.
Vi hittade även lite spår, och då slog det mig att jag kanske borde tassa ihop en manual i spårning. Jamat och gjort, här är den.

Släpp ut mig

Jag har väl inte tid att tjafsa med hans skor och jacka heller. Det finns mycket som måste inspekteras där ute.
Vid skrivande tass, Jag kan rapportera att det blåste kallt och så ramlade det ner lite vitt. Verkar tämligen ofarligt för närvarande, men vi katter vet hur det vita tänker. Det är lömskt av sig.
Sippo

En sjungande katt…

…är en lycklig katt. Fast inte om man bor tillsammans med min morgonilskna grobian till husse. Jag började vid alldeles lagom tid att jama en liten sång. Omkring 5:30 tyckte jag husse mumlade från sängen. Flera gånger kastade han saker för att tysta mig, men jag gav inte upp.
“Upp till kamp, brödrer och systrar!” skrek jag. Måste blivit lite inspirerad av Maya’s inlägg häromdagen.

Tyvärr är ju husse totalt tondöv, om jag får jama det själv. Jag höll mig mest till höga C för att få den bästa resonansen från duschkabinen. Det hela slutade med att husse kom farandes och hotade med att strypa mig om jag inte höll tyst. Eller som husse så fint sa; “Nu håller du tyst ditt förbaskadejäklakattskrälle!” Så säger man väl inte till sin katt heller?

På eftermiddagen så försvann husse ett tag. Jag blev nästan lite orolig. Men så kom stapplandes innanför dörren. Vilken chock för en stackars katt. Husse såg totalt stukad ut i kroppen. Det visade sig att han hade varit hos en sticktant för tvåbeningar. Kunde inte låta bli att vara lite skadeglad. Självklart var detta ingen ursäkt för att slippa ifrån min promenad. Det var bara för husse att vända i dörren och följa med mig ut. Ibland måste man bara sätta ner tassen.

Att få uppmärksamhet

Fy katten vad jag har jobbat. Nu har jag tassat om manualen jättemånga gånger, men det blir aldrig bra. Fast det är ju då inte mitt fel, utan det är alla datorer som är elaka mot en stackars katt. Hur som helst, här är det jag lyckats jama fram än så länge.

Livsfarligt hemma

I bland är man inte ens säker hemma. Husse hade lite besök och dom spelade något lustigt spel där man dansade runt på golvet. Hm, “Wii” tror jag det hette. Självklart var jag som ansvarstagande katt, tvungen att kontrollera vad i hela friden som pågick.

Jag hade precis kommit upp bakom speltokarna, då dom började svinga “handkontrollerna” som det hette, och nästan knockade mig. Det var på morrhåret att jag hann ducka och göra en kringgående manöver. Jag jamade ut tokarna för att verkligen göra det klart vilka regler som gällde i huset. Så skrattar husse bara åt mig och säger att jag inte ska smyga runt så där. Vadå så där?

Resten av lunchen tillbringade jag med att sitta i fönstret och spana mot eventuella inkräktare. Problemet var bara att husse fällt ner det som kallas för persienner. Det blev en hård kamp för att visa vem som bestämde. Persienner ska veta sin plats.

Finbesök

I dag så fick vi besök av husses pappa! Normalt så brukar vi morsa på varandra, men den här gången så sa jag inte ens mjaou. Det är för att han normalt bara struntar i mig. Han vägrar nämligen ge mig godis när han gör mackor och annat gott. Jag ville ju bara ha en bit skinka eller ost. Snåljåp, det jamar jag bara.

Grattis Snuffe, 1 år

Egentligen så är han 1 år och 12 veckor. Men idag är det exakt ett år sedan husse hämtade den lille kraken.
Jag minns den kvällen. Husse skulle bara åka iväg en kort stund, som han sa. Den korta stunden blev istället en evighet. Det hela var som vanligt husses fel.
Gården han skulle till, fanns nämligen inte på någon karta. Det var bara märkt som skog och annat. Men husse chansade och körde till den orten som låg närmast. Sedan åkte han runt i över två timmar utan att hamna rätt. Han lyckades bland annat köra fyra mil åt fel håll. Sedan irrade han runt på småvägar mitt i vildmarken i någon timme. Det var nog ren tur att husse hittade rätt, annars skulle han väl irrat runt än idag. Med sig hem hade han då lilla Snuffe.

Snuffe fick han heta i ett par dagar, sedan tyckte husse att det saknades lite detaljer, så då blev det Snuffan. Det fick kraken heta i någon vecka eller så innan husse blev tveksam igen. Det var först när han tagit med Snuffe/Snuffan till sticktanten, som han fick det på pränt. Snuffan var en Snuffe i alla fall. Jag har jamat till Snuffe att han borde stämma husse för ärekränkning av katt. Dumma husse.
Det tog mig nog en vecka eller två, innan jag förklarat för Snuffe, att jag kunde faktiskt gå på lådan själv innan han ens var född och att han inte behövde sitta på min rygg när jag försökte äta. *suck*

Blött och eländigt

I dag var det inte alls kul att vara ute. Allt det vita har återigen blivit grå gegga som inte känns något vidare att tassa runt i. Som om inte det räckte, så började det ramla ner massa blött uppifrån! Inte lätt att vara katt, det jamar jag bara.

Vidare så forsätter jag att kämpa med kattbalken. Tänkte lägga upp ett par punkter som alla kattkompisar kan titta på. Jag tar gärna emot svanspekningar på eventuella fel och brister. Gustav var ju så snäll och tassade ut ett mindre rätt jag gjorde tidigare.

“Katter har aldrig fel, vi har kanske bara mindre rätt.”
-Sippo

Utdrag ur Kattbalken

Var katt, har vid hot mot liv, hälsa och päls, rätten att nyttja vad som kan kallas övervåld. Katten får då ej skrikas eller skällas på, då denne endast försöker överleva och handlar därefter. En utskälld katt har rätt till mycket kel och godis eller leksak.

Att skaffa fler husdjur utan att först rådfråga sin katt, är ej rekomenderat. Ska fler husdjur skaffas, bör först större bostad skaffas. Gärna en våning per katt.

Då vi katter är nyfikna av sig, kan det ibland hända att dem råkar välta saker som står i vägen. För att minska antalet olyckor, bör katten utrustas med fiberoptik som kan styras via svansen.

Tassar fortfarande på kattbalken

Jodå, jag tassar så fort jag bara kan. Har ändrat lite här och var så det passar oss högstående katter lite bättre. Jag lyssnade även på Gustav’s jam tidigare och ändrade en liten detalj i kattbalken. Det är som sagt inte helt lätt för en innekatt att veta vad som är smakigt utomhus.
Annars har det varit lugnt i området. Tog en promenad med ankarkättingen lite tidigare under dagen. Men vilken chock jag fick när vi kom ut. Det var ju massa otäckt vitt överallt. Husse, vad har du gjort nu då?! Inte nog med att det vita var överallt, det var massa grå gegga också. Jag fick skutta mellan pölarna för att inte bli blöt om tassarna. Undra när husse ska lära sig att göra samma sak.

Uäääck. Vitt och blött överallt.

Kattbalken

Ett stort mjaou, vill jag ge alla bloggande katter här ute. Snart drar det sig mot den här julen, som alla talar om. Själv har jag väldigt lite intresse för för sådana där helger och allt vad det är. Men julen innebär oftast en rejäl lyxmåltid för oss katter här hemma. Sedan får man tillbringa en evighet på lådan.

Dessutom brukar husse springa runt som en yr iller och “pynta” vid den här tiden på året. Jag förstod snabbt att detta “pynt” var leksaker för oss katter. Varför hänger man annars glittriga prylar i fönstret? Efter den sjunde duschen så insåg jag att det kunde röra sig om ett litet missförstånd från min sida.

Här nosar jag efter inslag till kattbalken.

Så har jag börjat tassa på en lagbok för oss katter. Jag kallar den för “kattbalken” och den innehåller många viktiga punkter som alla hussar och mattar borde känna till. “Okunskap, är ingen ursäkt” som min husse brukar säga. Nej vänta, det var någon annan som sa det. Äsch, strunt samma.
Jag har inte hunnit tassa ner så mycket än, men det kommer bli en succé för oss katter. Äntligen en straffskala som är till fördel för oss katter. Så nu nosar jag runt efter nyttiga inslag till denna fantastiska bok.


Ett exempel på kattbalken:
“Vid avsaknad av färsk kost, exempelvis näbbmus, flygande mumsbitar mm. skall detta ersättas av likstående kost. Mjukmat av finare kvalitet kan duga. Vid desperata tider kan självdöda ekorrar duga. Överkörd grävling räknas ej som fullgod ersättning.”

Följande har nu tassats ner.

Jobbar febrilt med att författa manualen för katter. Men det är tamig jamaren, inte enkelt ska jag säga. *fräser*

Instruktionsbok för katter

Det har tydligen börjat brinna i knutarna som ni tvåbeningar brukar säga. Själv förstår jag inte det uttrycket, för här brinner det då inte. Men i vilket fall, så har jag blivit jamad att skynda mig på med instruktionsboken för katter.

Jag har därför börjat tassa ner det viktigaste i manualen. Exempelvis hur man undviker tvåbenade angrepp, hur man bäst undviker nyp i nackskinnet osv.

Jag har dock vissa problem då tassarna ibland fastnar i tangentbordet. Men med lite tur kanske jag har tassat med det viktigaste till eftermiddagen eller kvällen.

-Sippo, blivande förtassare.

Med svansen i topp gick jag bort.

Sorgligt men sant. Jag var den första finallisten att åka ut. Måste erkänna att jag är lite ledsen. Har till och med gråtit lite i dag. Fast jag ju trots allt en katt och väljer därför att åka ut med svansen i högt läge och med stolt blick.

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som stöttat mig genom denna hårda prövning. Det var knappt så husse trodde på mig när han först anmälde mig, men jag visade honom allt. Jag visade alla katter som skrattat bakom min svans, att även jag kan göra storslagna saker.

Jag hoppas Elvis och Gibbe ser mig från sin katthimmel och är stolta över mig. *sniff*

Blött inne, blött ute.

Inget vidare väder för en katt. Men jag fick offra mig för husses skull, han ville så gärna gå ut och lufta sig. Det var blött och trist ute. Vi gick en sväng bort till cykelgaraget för att se om vi kunde hitta en cykel åt mig och husse. Han funderar lite på att börja cykla ibland. Själv var jag lite fundersam, katt på cykel skulle ju se lite dumt ut. Fast man vet ju aldrig.

Nu blev det inte så mycket att kolla cyklar, jag blev nämligen lite ivrig i mitt arbete som säkerhetskatt och skulle kontrollera taket. Tyvärr så tyckte husse det var en dum idé och drog i kopplet. Resultatet blev att jag hängde med en tass om takbjälken och jamade på hjälp. Dumma husse. Jag är ingen cirkuskatt. Inte utan betalning i alla fall.

En grillad med gräs, tack.

När vi sedan kom in så började husse laga mat till sig själv. Vi katter fick nöja oss med det där som kallas torrfoder. Tyckte att husse kunde bjuda på lite extra eftersom det är kattens dag. Antar att jag får nöja mig med kycklingen vi fick härom dagen.

Efter intagen måltid så gick alla och slängde sig framför TV’n. Jag blev lite rastlös efter en stund och ville gå ut, fast husse vägrade. Jag jamade så högt jag kunde och till slut så började han jaga mig med blomsprutan. Jag blev alldeles fuktskadad och tog väldigt illa upp. Nu är man inte säker för det blöta varken inne eller ute. Borde finnas en lag mot blomsprutor.

Ett fruktansvärt vapen. *ryser*

Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Vad vill den där stora besten mig?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall.

Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.

Väderleksrapport och Lussekatter

Jag har hittat lite kvarglömt vitt.

I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.

Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste nämligen så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna.



Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.

Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.

Blask och slask

Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg att nästan allt det vita hade försvunnit. Först jamade jag en liten sång för den kommande sommaren, men sedan insåg jag att det vita nu bara hade förvandlats till grå gegga. Usch!

Jag tycker visserligen inte om när man får frost i nosen eller vitt i öronen, men jag vill absolut inte gå ut i något som ser ut att kravlat ut ur kattlådan. Tror det blir en innekväll i kväll.

Hämd

När jag var ute och trampade runt med husse i det vita, så kunde jag inte sluta tänka på det lömska angreppet från igår. Vi hade precis kommit ut då jag började spana efter den skyldige.
Det var en liten bit hemifrån som jag såg en nära släkting till förövaren. Jag tyckte det var dags att slå ett slag för alla katter som fått vitt kastat i nacken.

Här får ni! *klösa bita*

Haha! Där fick ni minsann.

Det ska inte komma några kattans buskar och slänga vitt omkring sig. Nu kanske dom tänker sig för nästa nästa gång, innan dom ger sig på en oskyldig katt igen.

Brrrr, kallt.

Husse vägrade in i det längsta att låta mig gå ut. Jag jamade i flera timmar för min sak, men jag skulle antagligen fått vettigare svar av en sten. Husse påstod att det var jättemycket vitt ute och att jag inte alls skulle gilla det. Jag fnös bara åt hans dåliga ursäkter. Om husse inte kan klä sig, så är det ju inte mitt fel heller.
Husse slängde på sig kläderna och tog fram selen. Faktum är att husse svettades så mycket i alla kläder, att han ville ut fortast möjligt. I processen så ströp han mig nästan med kopplet. Jag ser ett skadestånd vid horisonten.

Vädret utanför gav mig faktiskt lite av en chock. Husse ljög inte, marken var täckt med otäckt vitt och det kom bara mer från himlen. Tappade nästan sugen, men ville ändå gå en snabbis bakom hörnet.
Lite svårt var det allt att lukta på grenar och gräs. Fick bara massa vitt i snoken och kallt blev det.

Whaaaa! Dumma buskar slänger otäckt vitt på mig!!

Jag började tappa sugen efter en liten bit. Men husse envisades med att vi skulle titta lite till innan vi gick in. Jag antar att det inte hade ett dugg att göra med den stinkpinne han gick och puffade på.

Efter en rejäl promenad i snö som räckte mig upp på magen, så ville jag inte alls vara ute längre. Jag hade sådan hemlängtan, att husse nästan åkte kana efter mig. Jag är inte så säker på att jag vill ut senare i kväll. Brrrrr
.

Jag är kelig

Jag var en liten kelgris i dag. Husse och jag var ute på eftermiddagen och vandrade runt lite. Det var på vägen hem som jag såg att det var någon som kom gående åt vårt håll. Först tänkte jag sticka och gömma mig, men plötsligt så ropar tvåbeningen på mig.

Åhh sån gosig tjej. Hon lockade och pockade så jag jag blev helt snurrig i bollen. Dessutom var hon en fantastisk pälskliare. Det var så skönt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så tyckte jag att hon luktade lite kattfröken också. Inte för att jag bryr mig om sånt.

Vi pratade en stund med varandra. Husse stod mest och mumlade en bit bort. Tur var nog det. Varje gång husse träffar nytt folk, så blir han nervös och säger fel saker. En gång hos sticktanten sa han en sak men menade en helt annan. För ett ögonblick trodde jag att husse skulle få sprutan i ögat.

Nu stod han bara en bit bort och försökte se normal ut. Ganska svårt då han hade luvan nerdragen och kragen uppfälld. Det är knappt att jag själv känner igen honom när han har det så.

Jag var ju bara tvungen att stryka mig mot henne ett par gånger för att visa att hon var klart godkänd. Ett tag funderade jag på om husse också skulle ta och stryka sig mot henne. Men då skulle han antagligen blivit ihjälslagen.

Trädklättring

I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne. Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag terränglöpning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?

Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.

När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan.
Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade.

Jag ser dig allt, lilla mumsbiten..

Här gäller det att smyga.

Men vadjam?? Ett löv??!!

Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.

Nämen titta! Lunch.

Tack alla snälla

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som håller tassar och tummar för mig. Jag trodde inte att det fanns så många som hejjade på mig. Snart blir man väl rikskändis. Då ska jag flytta till ett jättestort hus med flera våningar. Om husse fortsätter att sköta sig, så kan han få bo i skafferiet. Då behöver han inte gå så långt för att ge oss mat. Dagen har annars varit rätt så lugn. Lyckades tigga till mig en promenad innan husse skulle i väg. Vi gick runt området lite och kollade nya spännande grässtrån och kvistar.

Sno dig husse

Mörkt? Det är ju rena dagsljuset ute.

När husse kom hem på kvällen, så hade han med sig flera kassar och påsar med massa saker i. Snuffe och jag började genast undersöka vad som var i dom. En av påsarna kände jag igen. Det brukar betyda att husse har med sig leksaker till oss. Det var visserligen inga leksaker, men en desto viktigare sak till mig.

Husse har ju som bekant rätt svårt att låta bli min svans på våra kvällspromenader. Trampar han mig inte på svansen, så är det tassen. Så nu hade husse köpt ett halsband som både lyser och blinkar. Det tycker jag alla katter borde ha. Vi syns ju inte så bra i mörkret, dessutom så blir ju tvåbeningar nästan blinda så fort dagsljuset försvinner. Märkilgt.

Alla är emot mig

Så har det blivit kväll då. Jag tänkte ta mig en liten sväng i området innan natten. Men husse hade inte alls någon lust med att klä på sig massa kläder och gå ut. Trots att jag bönade och bad. Försökte till och med roa husse med att killa honom under armarna. Fast då får man vara beredd på att ducka efteråt. Han är lite känslig där, min husse.

Ehm, jo. Jag vill gå ut

Snääälla husse. Bara en liten sväng.”

Men husse var hård som sten. Ingenting funkade. Så till slut gav jag upp och kröp upp i tvättkorgen för att sova lite. Det kunde han ju inte ha något emot. Där låg jag en stund och hade det mysigt. Men jag ville fortfarande ut på promenad. Så jag bestämde mig att försöka med husse en gång till. Han hade kanske ändrat sig nu.

Suck, ingen tycker om mig... *sniff*

Tyvärr så var husse lika envis som sist, så jag gav upp och gick tillbaka till tvättkorgen för att sova vidare. Vad ser jag då? Jo, en Snuffe som tagit min plats! Jag blev så paff att jag totalt glömde bort att kasta ner slyngeln. Det slutade med att jag gick och la mig på skrivbordet hos husse. Inget går som jag vill i kväll.

Din rackarns plats-tjuv!

Massa vitt

Uäck! Det har börjat ramla ner vitt från himlen. Jag tycker inte alls om det. Jag tjatade på husse tills vi gick ut, och vad möts man av? Jo, massor med vitt överallt. Husse drog bara upp sin luva så var han skyddad mot det otäcka vita. Men jag då? Jag kunde ju inte direkt fälla upp svansen som skydd. Jag fick koncentrera mig på att inte få det vita rakt i öronen. För då blir det jättekallt.

Vad är detta?

Ni tvåbeningar kan ju inte vara riktigt kloka i skallen. Här är man ute och vandrar med husse runt området, då min kattliga instinkt säger åt mig att utforska en buske lite mer noggrant. Detta är är vad man ser då.

Uäck! Den vill jag inte lukta på alls.

Vem glömmer en gammal strumpa i buskarna? Husse var minst sagt lika fundersam som undertecknad. Funderade ett tag på om vi kanske skulle kontakta någon. Typ, polisens strumpavdelning, eller nåt sånt. Men efter att undersökt den lite närmare, så tappade jag snabbt sugen och började springa för livet med husse släpandes efter. Den där strumpan vill jag då inte stifta närmare bekantskap med.

Problemet var bara att i brådskan råkade jag slita med mig lite av busken som fastnade i kopplet. Jag blev livrädd och trodde att strumpan anföll mig. När jag väl stannat upp för att kolla lite närmare, så hade husse antagit en något skrämmande färg i ansiktet. Funderade nästan på att ringa ambulans.

Vad är detta?

Ni tvåbeningar kan ju inte vara riktigt kloka i skallen. Här är man ute och vandrar med husse runt området, då min kattliga instinkt säger åt mig att utforska en buske lite mer noggrant. Detta är är vad man ser då.

“Uäck! Den vill jag inte lukta på alls.”

Vem glömmer en gammal strumpa i buskarna? Husse var minst sagt lika fundersam som undertecknad. Funderade ett tag på om vi kanske skulle kontakta någon. Typ, polisens strumpavdelning, eller nåt sånt. Men efter att undersökt den lite närmare, så tappade jag snabbt sugen och började springa för livet med husse släpandes efter. Den där strumpan vill jag då inte stifta närmare bekantskap med.

“Spring husse, spring!”

Problemet var bara att i brådskan råkade jag slita med mig lite av busken som fastnade i kopplet. Jag blev livrädd och trodde att strumpan anföll mig. När jag väl stannat upp för att kolla lite närmare, så hade husse antagit en något skrämmande färg i ansiktet. Funderade nästan på att ringa ambulans.

Solsken

Det har varit jättefint väder hela dagen. Jag var ute en sväng med husse på förmiddagen. Vi patrullerade i solen och bara njöt. Jag njöt i alla fall, husse klagade på skoskav. Dumma skor, jag ska ge dom senare.
Nackdelen med hösten är att man lätt blir lurad av det fina vädret. Jag trodde det skulle vara varmt och skönt ute, men icke då. Så snart vi kommit utanför dörren, så fick jag vrida upp fluffigheten i pälsen.

Så läste vi tidningen husse och jag. Där såg vi alla finalisterna till årets lussekatt. Jag måste säga att jag såg väldigt ståtlig ut på bilden. Fast många säger att jag inte ska bli besviken om jag inte vinner, eftersom det finns så många kattungar med som ser så söta ut. Vad menas med det, va!?
Fast det har varit flera som sagt att jag kan ha en god chans på grund av min blogg. Det tycker jag är bra. Jag är nämligen ingen ytlig kisse, utan jag är en djup katt med känslor.

Dator vs Husse; 1-0

Jag skulle vilja jama att det varit en jämn kamp, men då skulle jag vara en riktig lögnarkatt. Jag har jamat för husse en längre tid, att den här datorn börjar bete sig minst sagt underligt. Här sitter jag och tassar viktiga händelser i min blogg, och vad händer? Jo, hela datorn får hicka och slutar fungera. Dumma dator ,jag kan hicka utan att sluta fungera.

Husse som i början var lugn som en plastblomma, blev snabbt mer och mer frustrerad. Det slutade med att husse skällde ut datorn och var på god väg att kasta den rätt ut igenom ett fönster. Jag påpekade att det kanske skulle vara en bra idé att öppna fönstret först. Jag får nog skaffa en egen dator snart.

Annars har det varit rätt lugnt. Lite jobbigt var det i går. Jag hade nämligen svårt att bestämma mig om jag skulle vara ute eller inne. Husse som måste klä på sig massa kläder, blir inte så glad när jag vänder in efter en liten stund. Han blir inte heller glad när jag efter ett par matbitar vill gå ut igen. Jag jamar och jamar vid dörren, för att jag ska få gå ut. Då skäller han på mig och säger att jag ska vara tyst. Så säger man väl inte till en bloggande katt med kontakter. Jag ska nog starta en kampanj mot husse.

Pigg morgon

Efter gårdagen så trodde jag att husse skulle ligga och sova en evighet. Men så var det inte som tur var. Han vaknade faktiskt samtidigt som solen tittade fram. Lite stel verkade han när han gick upp, och jag vet inte om det var husse eller soffan som knakade.

Jag lät husse ta lite av det han kallar morgonkaffe. Men efter han druckit minst en halv kopp, så jamade jag om en morgonpromenad. Husse var oväntat energisk och kastade strumpor efter mig. Tråkigt nog hittade han en hel påse för ett par dagar sedan, så nu har han hur mycket som helst att kasta efter en stackars katt.
Vi gick ett par vändor ute på gården. Mest för att markera min närvaro för eventuella inkräktare och brunnlocks-nappare.

Vi hade inte varit ute länge då husses näsa och öron, började bli så röda att jag blev bländad. Han uppskattade inte alls blåsten utomhus.
När jag kom bakom ett av mina hörn, så fick jag lite av en chock. Det hade flyttat in hur många flygande mumsbitar som helst. Det bara kryllade av dom små kräken.

Jag började genast smyga mot maten, men husse sabbade allting genom att vara lika smidig som en förkyld elefant. Då gav jag upp. Ingen idé att försöka när husse går och blåser i näsan så det låter som en hel orkester. Dumma husse. 

Shh. Vi måste smyga, husse…

Tvåbeningar i miniformat

Hjälp! Husses bostad har invaderats av tvåbeningar, modell mindre. Husse och jag var ute i blåsten och vandrade lite. Då kommer en såndär brumbrum med folk i. Det visar sig vara två normala tvåbeningar och så en i litet format. Jag var väldans mistänksam mot den mindre modellen. Dom kan ta sig till vad som helst ju.

Efter att nosat lite på folket, så lugnade jag mig lite. Dom verkade rätt så ofarliga, och den mindre var så försiktig att jag blev alldeles förvirrad.

När vi gick in, så kommenterade den ena tvåbeningen att jag var “väldresserad” som gick in genom dörrarna självmant. Vadå dresserad? Jag är väl ingen säl heller. *fnyser* Klart man går in självmant när man har nosat klart utomhus.

Väl inne så var det rätt så okej i början. Snuffe var måttligt road och låg gömd under husses madrass. När husse lyfte madrassen för att visa upp Snuffe, så sprintade han i väg med sådan fart att ingen såg vart han tog vägen.

Precis när allt lugnat sig, så ringer det på dörren. Jag hatar den där plingsaken på dörren. Det bara skär huvudet. Usch! In kommer ytterligare tvåbeningar. En stor, en mindre. Jag kände igen den mindre faktiskt, och tänkte nästan gå fram och hälsa.

Plötsligt så ser dom små tvåbeningarna varandra och det blev ett fasligt liv. Plötsligt sprang dom som galningar i lägenheten. Själv flydde jag upp i sängen och gömde mig bakom husse.

Så höll det på jättelänge. Alla ville klappa och jaga mig med blixtlådorna. Ena sekunden blev man kliad på magen, nästa sekund så var man blind efter blixtlådans anfall.

När alla försvann efter ett tag, så kändes det väldigt tyst och konstigt. Husse verkade dessutom fått någon slags kollaps av allt springande. Snuffe hittade vi bakom en gardin. Har var så rädd att han bara skakade. Han sa att han tyckte det var så otäckt med massa okända tvåbeningar överallt. Jag måste nog träna upp honom till nästa gång.

Både blött och blåsigt

Släpat runt ankarkättingen husse nu på förmiddagen. Tyckte vädret såg rätt okej ut när jag satt innomhus och tittade. Dessutom ville jag ut och jaga dom där löven, som blåste runt på marken. Det är riktigt spännande ibland. Det hjälper att hålla musklerna i trim. Började med att hälsa på buskarna bakom husen. Jag har nämligen hittat en ny plats där gräset verkligen är grönare. Mums.

“Men sno på nu husse”

Sedan var det dags för lite gymnastik. Det är väldigt viktigt för oss katter att alltid vara i toppform. Att klättra i träd är ett utmärkt sätt att träna både snabbhet och elegans på.

“Först en bedöming av trädet..”

“…klättra, klättra, klättra…”

“…klart godkänt träd.”

Men så hände något verkligen otäckt. Jag såg ett löv som verkade lite misstänkt, och gjorde en kattrusning och slängde mig efter det. Tyvärr missade jag vattenpölen som var mellan oss. Jag hade sådan fart över pölen att jag nästan sprang på vattnet. Men inte hjälpte det, jag blev fortfarande blöt om tassarna!

Finn ett fel

Vad är det för fel på denna bild?! Jag bara frågar! Det stämmer, inga matskålar. Jag är försvansat ilsken på husse som hela tiden möblerar om mina matskålar.. Eh, mina och Snuffe’s matskålar.

Dagen började med att hantverkarna kom och skulle göra det sista i husses kök. Äntligen skulle det nya golvet bli klart. Det blev ett kattans hamrande och bankande, och som om inte det räckte, så körde dom med flera olika vrålmaskiner. Till och med husse fick ont i öronen. Snuffe kastade sig under soffan, själv tog jag skydd under sängen, med svansen i högsta beredskap. Jag var redo för strid.

Men det blev ingen strid som tur var. Hantverkarna bankade ett par timmar, sedan försvann dom bara och tog sina otäcka vrålmaskiner med sig. Tur det, annars skulle dom fått bitmärken i sladdarna.

Det tog flera sekunder innan mitt kattsinne hade registrerat den nya platsen för matskålarna och vattnet. Tur att man fortfarande har kvar sin överlevnadsinstinkt. Ska nog skriva en bok om ämnet.

Självklart var jag först tvungen att kontrollera området fall det låg någon gömd vrålmaskin och lurade. Men läget var lugnt och snart kunde både jag och Snuffe äta oss mätta.

Annars har det inte hänt så mycket. Drog ut husse på en promenad på kvällen. Men det var så mörkt och blött ute att varken jag eller husse hade någon lust att stanna utomhus. Men jag var liksom tvungen att patrullera hela området och lite till, för att kompensera avsaknaden av promenader i veckan. Samt att jag av ren princip gör tvärtom vad husse vill. Fast det jamar vi inte högt om.

Dagen “L”

“L” som i Lussekatt. Vilken pärs det har varit i dag. Husse betedde sig väldigt underligt på förmiddagen. Redan då borde man blivit misstänksam, men jag var väl lite godtrogen kanske. Men när husses pappa, min “farfar” kom, då anade jag verkligen hundar i mossen.

Plötsligt började husse pula med kattransporten. Då var det bara att lägga tassarna på ryggen. Inte bokstavligt talat förstås, för då går det ju inte att springa.

Innan jag han säga ett jam, så var jag instängd i den hemska lådan. Jag hävdade genast min rätt som katt, att bli frisläpp. Mina kattolika rättigheter kränktes åt både höger och vänster. Men det var ingen som tog någon notis åt mina protester, trots att jag jamade hela vägen in till stan.

Väl framme så fick husse för sig att han skulle använda blixtlådan på mig och ta bilder. Utan att tänka på min säkerhet, så blev jag placerad mitt i en trappa. Snacka om att riskera mina nio liv. Drummel! Som om inte det räckte, så kom det tvåbeningar med andra katter gåendes förbi mig. Tänk om jag blivit upprörd och försökt ta mig ut ur buren, då hade jag fått åka kälke nerför trappan.

“Presumtiv kälkbacke?”

Väl inne i huset så upptäckte jag massa dofter av andra katter. Jag blev så nyfiken att jag glömde bort att jama. Vad var det frågan om egentligen? Hade jag blivit kattnappad och tagen till en sticktant?

Min oro förvärrades av att en tant öppnade dörren och hälsade på husse och mig. Det bådar aldrig gott. När husse dessutom släppte ut mig ur transporten, då tog jag chansen och flydde in bakom massa skräp som stod på golvet under ett bord. Det slutade med att husse fick krypa runt som en sköldpadda under bordet och försöka locka mig en andra klassens kattgodis. Men jag vägrade att komma fram. Till slut så släpade husse fram mig i ljuset.

Då påpekade tanten att jag var stor! Husse räddade snabbt livet på henne och blixtgubben, genom att säga att jag var muskelös. Lite ordning får det väl ändå vara.

Plötsligt blev jag upplyft på ett bord som uppenbarligen varenda katt varit på. Jag ville inte alls vara med längre. Men det fanns inte en chans att komma undan. Tant till höger och husse till vänster. Strålkastare i ögonen och en otäck farbror med en jättestor blixtlåda. Jag tyckte inte alls om den. Det blixtrade och knäppte överallt och jag blev snabbt både blind och rastlös. Jag ville ju utforska rummet lite mer. Det kunde ju finnas något spännande att upptäcka.

Tyvärr så brydde sig ingen om mina protester, utan jag fick finna mig i att bli petad på och upplyft. Lite snopen blev jag när tanten lyfte upp mig. Jag trodde först det var husse och när jag upptäckte misstaget så blev jag så chockad att jag glömde fräsa.

Det blev ett gäng blixtbilder till innan vi var klara. Men ni ska inte tro att jag fick något tack, eller en bit fisk att smaska på. Nähä då, spark ut genom dörren bara. *fnyser*
Det ska jag komma ihåg när jag blir kändis.

“Näää, jag ville inte alls stå still”

“Men det var ett fasligt petande då”